Recension av Danne Nordling i Sunt Förnuft nr 3/03
2003-03-07 (lång vers)
Ett kunnigt
försvar av äganderätten
Titel: Ägande och frihet
Författare: Richard Pipes
Förlag: Natur och Kultur
Äganderätten är en nödvändig förutsättning för både välstånd och frihet - indirekt också för demokrati. Det är grundtesen i boken "Ägande och frihet" skriven av historikern Richard Pipes, professor vid Harvard. Författaren går grundligt tillväga för att underbygga sin tes och börjar med Platons vilja att avskaffa privategendomen i sin idealistiska beskrivning av en idealstat i boken "Staten".
Platon var påverkad av den kollektivistiska organisationen av samhällslivet i Sparta som tidigare hade besegrat Athen. Hans lärjunge Aristoteles ifrågasatte dock Platons förord för gemensamt ägande och menade att det byggde på en förväxling mellan statens förhållanden och ett enskilt hushålls. Motsättningen mellan Platons moralistiska idealism och Aristoteles' nyttoorienterade realism går sedan igen under årtusendenas idéhistoriska utveckling.
Den idémässiga grunden för att avskaffa äganderätten kan enligt författaren spåras tillbaka ännu längre än till Platon. Under antiken odlades den mytiska uppfattningen om mänsklighetens förutvarande guldålder då allting hade ägts gemensamt. Därefter hade mänskligheten förfallit moraliskt genom att släppa fram egennyttan. Som en följd av detta gjordes åtskillnad mellan "mitt" och "ditt" vilket ledde till ojämlikhet mellan människorna - i meningen att några fick mer materiella ting än andra.
Tanken går igen hos J J Rousseau som hade påverkats av tämligen amatörmässiga skildringar av de förtjusande vildarna i den nyligen upptäckta Nya Världen. Genomgående gjordes gällande att de "ädla" vildarna inte kände till egendom. Rousseau påstod sålunda att den förste som inhägnade ett stycke mark var en bedragare, att egendom var något konstlat och kommunism naturlig.
Pipes tar som sin uppgift att visa att hela detta antropologiska och biologiska fundament för motiveringen av egendomens avskaffande är falskt. Han börjar med ägandedriften hos djur som tydligt strävar efter revir. Något onaturligt i biologisk mening i kampen för ett eget område kan alltså inte konstateras. Därefter relaterar författaren undersökningar av små barn och konstaterar att dessa har "en synnerligen uttalad ägandedrift och lär sig att dela med sig när de växer upp därför att man lär dem det". Studier av kommunistiska kibbutzer i Israel visar också samma ägandeinriktade impulser och avund inför ägodelar hos kibbutzbarn som hos dem som lever i kapitalistiska samhällen.
Modern antropologi ger enligt Pipes inte något stöd för trossatsen att egendom skulle vara onaturlig eftersom den inte förekommer hos primitiva folk - något så primitivt samhälle har aldrig existerat. Alla samhällen fördömer och bestraffar stöld inom den egna gemenskapen, konstaterade Edvard Westermarck redan i början av 1900-talet. Att personliga tillhörigheter utgjorde enskild egendom står idag helt klart. Inte sällan inkluderade detta också kvinnorna som hos vissa primitiva samhällen kunde leda till "hustru-gästfrihet" - dvs att dela gemålen med besökande män oberoende av kvinnans egen uppfattning. Detta skall alltså ses som ett utslag av äganderätt och inte som en form av kommunism. Liknande gäller seden att döda änkor och begrava dem tillsammans med mannen.
Att äganderätt till mark inte fanns i jägarsamhällen där marken var en fri nyttighet är självklart. Det var först med jordbruket som ägandet av mark infördes under trycket från en ökande befolkning.
Boken tar upp en rad ytterligare aspekter och innehåller en genomgång av Rysslands och Englands olikartade utveckling. Den avslutas med en varning för att välfärdsstaten på ett mera smygande sätt inskränker äganderätten. Richard Pipes har skrivit en mycket intressant och lättläst bok om ett ämne som borde ha högsta aktualitet. Den är ett måste för alla som vill följa den principiella samhällsdebatten.
Danne Nordling
_______________________________________________________________