Här lägger jag in
direkt skrivna kommentarer eller artiklar som inte faller in under andra
rubriker på webb-platsen.
Till "Aktuell kommentar"
Vänsterliberal
frihet = högskattestatens välfärd?
Frihet i praktisk mening kan inte existera utan skattefinansierade
institutioner som garanterar skydd. Skydd är både skydd mot våld och skydd mot
konjunktursvängningar och sociala problem. Slutsats: hög beskattning är inget
problem för (vänster)liberalismen så länge den inte är ineffektiv eller
orättvis. Välfärdsstaten är en naturlig utveckling av "det liberala
frihetsbegreppet". - Denna halsbrytande logik
framförs i en liten skrift, Liberalism
som jämlikhet, skriven av Ulf Öfverberg (på TCO), tidigare
folkpartistisk ledarskribent. Han vänder sig också mot "moraliskt oförtjänta"
inkomster i Ronald Dworkins
anda och förespråkar kraftig utjämning. Vänsterliberalismen börjar
spridas till Sverige.
Statistiskt trick bakom långsam löneutveckling i USA
Det är en utbredd
uppfattning att de flesta hushållen i USA inte fått några större reallöneökningar
på flera decennier. Men det är en statistisk synvilla. Det framgår av en
redogörelse av Thomas Sowell i hans bok Ekonomisk praktika (Timbro, 469
s). Det är riktigt att den genomsnittliga ökningen varit 6 procent under hela
perioden 1969-1996. Men realinkomsten per capita var 51 procent! Hur går det
ihop? Jo, hushållsstorleken har minskat under den långa perioden så att det
blir helt missvisande att mäta standardutvecklingen på hushållsnivå. Om två
personer i ett hushåll nu tjänar lika mycket som tre för 30 år sedan har
standarden ökat 50 procent. Sowell förklarar också varför det finns
löneskillnader – dock utan att nämna att detta kallas marginalproduktivitetsteorin.
Folkkapitalet hutar åt arbetet
Att döma av tidsandan några
år in på 2000-talet är det största samhällsproblemet att några få arbetstagare
tjänar mycket pengar. När över tre miljoner svenskar äger aktier är det gamla
talet om ”ohemula vinster i kapitalägarnas fickor” passé. Det var 1970-talets
vänsterretorik. Nu är kapitalet legitimt. När storföretagens anställda
löntagare i ledningen vill ha del i de vinster de åstadkommer åt kapitalägarna
sparkar opinionen därför bakut: ”Ingen kan vara värd så stora ersättningar”
heter det och än mindre anses de behöva så mycket pengar för att klara
levnadsomkostnaderna. Den småskurna svenska opinionen vill uppenbarligen inte
ha någon tillväxt eller också inbillar man sig att företagsledare är
altruister. Detta trodde man på 1970-talet med 87-procentig marginalskatt med
det utilitaristiska argumentet att man skulle ta från dem som behövde pengarna
minst. I analogi med detta måste man belöna dem som behöver pengarna minst med
omåttliga belopp för att de skall finna mening med att riskera jobb och rykte
på offensiva satsningar. Eller finns det något som tyder på att löntagande
företagsledningar är beredda att riskera allt för en generaldirektörslön?
Nyliberalismen har
nästan segrat
Nina Björk skriver på DN:s
kultursida (31/1 04) om Nancy Frasers bok Den radikala fantasin. Mellan omfördelning och
erkännande (Daidalos). Fraser menar att vänsterns alltför ensidiga
ekonomism nu ersatts av en lika ensidig kulturalism. Vänstermänniskor talar
inte längre om ”exploatering” och ”omfördelning”, utan om ”identitet” och
”rätten till olikhet”. NB: ”Varför? Fraser menar att det beror på att
nyliberalismen under 80- och 90-talen blev så stark att den nästan lyckades
döda vänsterns gamla dröm om ekonomisk demokrati och jämlikhet.” Och när
vänstern såg sig besegrad på den politiska ekonomins område vände man sig till
en annan arena: de kulturella värdemönstren. NB menar att Fraser skulle ha
kunnat använda det svenska vänsterpartiet som typexempel. Även DN:s kultursida
speglar vad Fraser säger, i den mån den lever upp till sitt åtminstone
halvradikala rykte. Allt enligt kulturskribenten Nina Björk i
Dagens Nyheter.
Vilken väg tar
framtiden?
Kommer Sverige att kunna förändras när folkmajoriteten vill bevara sina
privilegier? Finns det möjligheter att bilda opinion för en förändring - eller
är det deterministiska krafter som så småningom åstadkommer en omvälvning? Läs
mer>>
"Den
betalande klassens revolt är nära"
EMU-omröstningen erbjöd ett sista försök att sätta stopp för politikernas
röstköp med offentliga förmåner finansierade med höjda skatter och andra
regleringar som sänker konkurrenskraften och deprecierar kronan. Det menar
it-strategen och konsulten Filip Ekstrand i en debattartikel i DI 4/10.
Nu är den betalande klassens revolt nära och alla hårt arbetande som inte får
särskilt mycket förmåner från den offentliga sektorn kanske måste med Dario Fo
säga: "Vi betalar inte!" De flesta nejröstarna trodde att de skulle
få behålla sina sociala bekvämligheter och inom näringslivet trodde många
innerst att EMU på något sätt skulle leda till en upprensning i moraset.
-Därför är det dags att tona ner välfärdsomfördelningen till förmån för
"återfördelning". Var och en som kan bör göra rätt för sig.
Det borde gälla såväl "underprivilegierade" som Skandia-direktörer.
Karl Marx var en
maktlysten egoist
Det våras för Marx enligt vissa bedömare. Han skulle kunna bidra till vår tids
tänkande tycks en del tro. Men går man till källorna finner man en arrogant,
maktsträvande egoist som var ganska ointresserad av hur andra hade det. Inte
nog med att han ständigt gjorde sin fru med barn som han varken kunde försörja
eller sköta så att alla överlevde. Han gjorde också hushållerskan Lenchen med
barn som Engels fick ta på sig faderskapet för. Inte heller lade han fram
"socialismens teori" utan skrev en tegelsten som skulle stärka honom
i maktkampen med Lassalle. Läs mer>>
Att beslagta oförtjänt inkomst
Är beskattning för omfördelning detsamma som stöld? Den frågan ställer
professorn i filosofi Keith Burgess-Jackson och redovisar en sofistikerad
analys. Vilka slutsatser kan man dra av detta? Läs mer>>
Antigone
- ett drama som kan analyseras moraliskt
Sofokles drama Antigone som innebär att hon agerar så att svärfadern in spe,
kung Kreon bryts ner till ett vrak där både son och hustru begått självmord är
nu åter aktuellt. Läs min analys från 1991 där jag använder metoden att klassificera
olika moraliska situationer i tio kategorier i Marknadsekonomisk tidskrift
.
Nytt argument för
proportionell skatt
De två huvudargumenten för proportionell skatt - att detta är mer
rättvist och att skatternas skadande verkningar på tillväxten minskar - kan nu
kompletteras med ett tredje argument: Genom att personer med mindre
konsumtionsbenägenhet ("rika" höginkomsttagare) får pengar över när
statsskatten avskaffas kan ett expansivt småföretagande stimuleras, vilket både
ger fler nya jobb och högre tillväxt av välståndet. Detta förutsätter nämligen
att det finns "lokalt" riskvilligt kapital hopsparat hos
entreprenören själv och hos släktingar och vänner. Småföretagen har inte tillgång
till den internationella kapitalmarknaden. Nu framkommer stöd för denna syn i
en artikel i DN (7 okt 02) av professorerna Zoltan Acs och Magnus
Henrekson samt docent Stefan Fölster (chefekonom på Svenskt
Näringsliv). I Sverige är den finansiella nettoförmögenheten mindre än en
tredjedel av som är vanligt i många OECD-länder. Hälften av svenskarna har inte
kunnat spara ihop till någon nettoförmögenhet alls. Men det är dubbelt så
vanligt att den som har finansiella besparingar på 200 000 kronor startar ett
företag. Avskaffad progressiv skatt som kan sparas, leder så småningom till
expansivt småföretagande som alla tjänar på.
Göteborgskravallerna
bakslag för vänstern?
Försöken att göra polisinsatserna i Göteborg till en katalysator för
intensifierad vänsteraktivism förefaller att ha misslyckats. Lars Lönnroth
skriver i SvD 27/6 att det är fråga om önsketänkande. Det är inte så att
"det nya globaliseingsanpassade Sverige nu skulle hotas av
generationsmotstånd underifrån (GP:s kultursida 14/6)" t ex så som
"vänsterjournalisten" Janne Josefsson antytt i intervjuer med
förbittrade demonstranter (18/6). Prof L Weibull och lekt L Nilsson
har i boken Det våras för politiken (SOM-undersökningen) redovisat frapperande
negativa tal för denna uppfattning - t o m Attac får underbetyg i gruppen 15-29
år (negativt nettotal). Polisen fick +32 medan militanta demonstranter fick -73
och mindre militanta fick -28. Vänsterns framstöt som började med bildandet av
Attac årsskiftet 00/01 har råkat ut för ett bakslag - frågan är bara om
effekterna blir mer varaktiga. Läs mer om vänstervågen.
Den sekulära
fascismens hatobjekt: den lille, fege borgaren
Professor A Margalit och författaren I Buruma skriver på DNs kultursida i två
stora artiklar (16-17 jan 02) om de heroiska troslärornas angrepp på det
västerländska samhällssystemet (fr NY Review of Books). Deras tes är att Västerlandets
fiender aspirerar på att bli hjältar: "Islamism, nazism, fascism och
kommunism är alla herosiska trosläror." Fienden är den stadgade borgaren,
stadsbon, den lille kontoristen, den dästa börsmäklaren ältande sina affärer –
dvs sådana som kunde ha jobbat i WTC. Bristen på heroism får många intellektuella
att hata borgarklassen. "Hjälten utmanar döden. Borgaren strävar efter
personlig säkerhet. Hjälten räknar dödsoffer. Borgaren räknar pengar."
Artikelförf citerar Theodor Körner som redan på 1800-talet blev berömd för
sentensen: "Lyckan ligger endast i dödsoffret" och jämför med
afghankrigaren som sa: "Amerikanerna älskar Pepsi-Cola, men vi älskar
döden." Occidentalisternas hat är ytterst en attack mot samhällen som med
Tönnies terminologi karaktäriseras av Gesellschaft (ung
samhällskontrakt). Man vill återupprätta Gemeinschaft (djupa
känslomässiga likheter) utan vilket livet blir ofullständigt och det
"totala" eller "absoluta" ouppnåeligt. För detta fordras
stränghet, ledardyrkan och självuppoffring. Därför blir den öppna exponeringen
av den västerländska kvinnans sexualitet ett hot, en provokation, en inbjudan
till dekadens som väcker raseri hos förtryckta människor vars enda väg till
hänförelse är att dö för en högre sak. Var kanske Göteborgs-kravallerna en
mildare variant?
Var Marx en liberal
utopist?
Henrik Berggren, kulturskribent på DN, skriver om utopier 4/1 2002 – dvs
framtidsvisioner om samhället vilka är orealistiskt konstruktivistiska. Det
började år 1516 med Thomas Moores "Utopia" där samhället är
minutiöst detaljplanerat. Där skall finnas 54 städer med 6000 hushåll i varje.
Alla har likadana kläder och ingen får lämna den egna staden utan särskilt
tillstånd. Sedan kommer Tommaso Campanello 1663 med
"Solstaden" där medborgarna har samlag var tredje kväll efter det att
de ordentligt har smält maten. Trots att Karl Marx hånade de utopiska
socialisterna med Charles Fourier som främsta namn (hans
"falangstärer" skulle ha exakt 800 medlemmar) ställde Marx i utsikt
ett kommunistiskt samhälle där staten vittrat bort och hårt arbete inte längre
behövdes: man kunde läsa på förmiddagen och fiska på eftermiddagen.
Betyder detta att Marx egentligen var en sorts liberal? Berggren antyder faktiskt detta när han fortsätter med orden "den andra frihetliga utopin är naturligtvis laissez faire-liberalismen". Att antyda ett framtida lyckorike gör ingen till utopist. Att detta skulle fungera utan tvång är inte tillräckligt för att man skall kunna klassas som liberal. Marx avstod från att göra preciseringar men hans ofördragsamma personlighet tyder inte på att han hade en frihetlig syn på hur samhället skulle fungera. Inte heller hans efterkommande anhängare har haft särskilt mycket till övers för friheten utom ett fåtal i slutet av 1900-talet. Dessutom förutsätter rimligtvis Marx´ kommunistiska fördelningsprincip "av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov" långtgående regleringar och kontroll. Den utopin är inte liberal utan konstruktivistisk på känt sätt. |Mer om Marx|
Nu blir skatterna
mer synliga
En ny redigering av lönebeskeden
kommer från Svenskt Näringsliv som tillsammans med Hogia tagit fram ett program
för redovisning av arbetsgivaravgifter/löneskatter tillsammans med
inkomstskatten. Det innebär första steget till avslöjandet av de osynliga
skatterna: en person som tjänar 20 000 kr/mån arbetar egentligen ihop
26 600 kr varav 6 600 kr går bort i löneskatter och lika mycket -
6 600 kr - går bort i inkomstskatter. Det betyder att skatterna tar 49,5
procent av "hela lönen". Av resten tar indirekta skatter i genomsnitt
22 procent men det kommer inte att synas på lönebeskedet. Inte heller kommer
den statliga sektorn att återinföra redovisningen av löneskatterna enligt tidigare
uttalanden från Ringholm. Egentligen borde de skattskyldiga själva betala in
sina skatter för att den riktiga känslan för skatterna skall infinna sig - se
Kurt Wickmans rapport
(pdf).
Även vid avskaffad
fastighetsskatt borde halva ränteavdraget lämnas kvar
Trots att dagens fastighetsskatt har sänkts till 1,0 procent (från 1,2
och 1,5) kommer medelinkomsttagare på orter med höga och starkt stigande
taxeringsvärden att få betala oacceptabelt mycket i fastighetsskatt. Därför
införs en begränsningsregel för 2001 som maximerar skatten till 5 procent av
hushållsinkomsten. Eftersom den är krånglig och har negativa bieffekter har ett
slopande av fastighetsskatten och av ränteavdragen diskuterats som en lösning.
Då skulle statens nettoförlust bli obetydlig. Men detta skulle försämra
situationen för många högbelånade hushåll på ett sätt som knappast kan vara
meningen. Skattereglerna är idag avsiktligt utformade för att ge personer med
behov av stora lån för sitt boende en lättnad. Om jämförelsen görs med 1,5 proc
fastighetsskatt borde 30 procent av ränteavdragen behållas. Med dagens 1
procent fastighetsskatt borde drygt 50 procent av avdragsrätten behållas.
Ger
bankräntevinst effektivitet?
Verksamheter i den offentliga sektorn som bolagiseras skall inte få
gå med större vinst än normal bankränta enligt socialdemokraterna. Då
försvinner halva vitsen med bolagiseringen. Offentlig produktion av
individuella nyttigheter (t ex skola eller sjukvård) kan normalt utveckla stor
ineffektivitet genom att hävda att det behövs mer pengar för att täcka
uppkommande underskott. Om verksamheten då åläggs att gå ihop med
givna resurser måste kostnaderna sänkas och intäkterna höjas. Detta borde
normalt ske med hjälp av effektiviseringar och inte med nedskärningar. Att i
detta läge också kräva t ex 3 procents avkastning förändrar ingenting
väsentligt. Verksamheten måste fortfarande gå ihop med en liten plusmarginal.
Något incitament till ytterligare effektivisering uppstår inte. Det är
först när effektiviseringarna kan ge vinst som verkligt dynamiska incitament
till ökad effektivitet skapas. Enbart bankräntevinst ger ingen förbättring av
den offentliga sektorns effektivitet.
Frihet från
fruktan
Är frihet 'frånvaro av tvång' eller
'frånvaro av fruktan'? På DN:s kultursida 15 februari diskuterar juristen och
filosofen Lena Halldenius, fil dr i praktisk filosofi (disp i Lund 25/1 på
Liberty Revisited) frågan med utgångspunkt från filosofen Steven Lukes roman (1995) om prof Caritats sökande
efter det bästa av alla samhällen. Romanen förefaller avslutas med ett sökande
efter landet "Egalitaria" där alla är
jämlikar, har en garanterad inkomst, ett riktigt jobb och hem, bra
skolor och sjukvård och kan påverka politiskt. Halldenius avslutning om vad som
är värdet av frihet utgår plötsligt från "sångerskan
Iris de Ment - om 'de fyra friheterna': åsikts-
och yttrandefrihet, religionsfrihet, frihet från fruktan och frihet från
(materiell) nöd". Hon erkänner att frihet från nöd förutsätter omfördelning och koncentrerar sig på frihet från
fruktan. Den kan rimligen inte ses som i konflikt med jämlikheten, menar hon -
tvärtom en förutsättning för jämlikhetens realiserande.
"Om man beskriver frihet som att inte vara dominerad, inte vara beroende
av andras välvilja kan det [värdet] förklaras."
Halldenius ansluter till en färsk trend i den politiska filosofin som definierar frihet som icke-dominans eller liknande. Hur skiljer sig detta från trygghet? Att inte vara beroende av andras välvilja för sin försörjning förutsätter antingen ett tvång att försäkra sig till "godtagbar" nivå eller ett allmänt tvång att betala skatt i en omfattning som garanterar denna nivå (alternativt ett riktat tvång mot den mindre gruppen välsituerade att betala denna skatt). Slutligen: hur ställer vi oss inför argumentet att frihet är frånvaro av fruktan för att hamna under genomsnittet beträffande materiell standard?
Goda tiderna gör att
skatterna kan sänkas
Utrymmet för skattesänkningar de närmaste fem åren är mer än
tillräckligt för att både avskaffa egenavgifterna och införa proportionell
skatt (skattebortfall 64 mdr kr). Det framgår av vår analys av uppgifter från
Konjunkturinstitutets femårskalkyl som lades fram strax före månadsskiftet
mars/april. Utrymmet fram till 2005 är 90 miljarder kr och med 3 procents
uthållig tillväxt så stort som 120 miljarder.
Bortåt 40 procent av Skattebetalarnas tioårsprogram
för sänkta skatter kan finansieras med det förutsedda överskottet.
Utjämning som
missgynnar - maxtaxa och grundavdrag dålig lösning
För att öka inkomstutjämningen
sätter den offentliga sektorn ner olika taxor för folk med lägre inkomster och
tillämpar lägre skattesatser. Det leder till höga marginaleffekter när de
lågavlönade arbetar extra. Därför missgynnas i detta
avseende de lågavlönade i relation till läget för 30 år sedan när
utjämningen var mindre [se rapport av
Gidehag/Bergström]. Ett sätt att lösa detta incitamentsproblem är att
införa maxtaxa inom barnomsorgen. De flesta behöver då bara betala en
låg, fast avgift på dagis. Marginaleffekten sjunker för de lågavlönade men utan
extraarbete får de inte mera pengar. Det får däremot de högavlönade vid
oförändrad arbetsinsats och utan att deras marginaleffekt sjunker. Detta
kritiseras av vänstern. Om finansieringen sker genom höjd skatt för högavlönade
barnfamiljer kommer dessas marginaleffekt att stiga. Resultatet blir då att lägre marginaleffekt
för lågavlönade införs med hjälp av högre marginalskatt
för de högavlönade vid ungefär samma grad av statisk utjämning.- Att öka grundavdraget ger ännu värre effekter om det
finansieras med en skattehöjning för högavlönade. Marginaleffekten för
lågavlönade sjunker och inkomsterna stiger för både dem och större grupper
medan marginalskatten stiger och inkomsterna sjunker för högavlönade. De
flyttar därför utomlands.
LO gillar inte
kundvalsmodellen med service-checkar
SNS¨ välfärdspolitiska råd föreslog i slutet av 1999 en övergång
till mer marknadsstyrd produktion av främst den kommunala sektorns
verksamheter. Genom att medborgarna får skattefinansierade service-checkar (typ
skolpeng) kan alla uppträda som köpkraftiga kunder och välja billigast
och bäst producent av sådana tjänster som nu produceras av den offentliga
sektorn. Ett sådant förslag framförde jag i Dagens
Nyheter 1980. På en konferens 28/3 gemensam för LO och SNS framförde Irene
Wennemo från LO en rad invändningar till förmån för dagens system. Men hon
kunde varken visa att det skulle vara effektivare med dagens system eller att
valfriheten skulle vara bättre. LO har tydligen inte heller några egna idéer
utan "ställer sig bara ivägen". Agneta Kruse (SNS) kunde
förvisso inte heller visa hur skatterna skulle kunna sänkas med kundval vilket
SNS anser väsentligt enligt boken En effektivare välfärdspolitik.
Myter om
sjukvården spricker vid närmare granskning
Sjukvården i USA påstås vara dyr
för att den drivs med vinstmotiv. Tvärtom drivs 85 procent av alla sjukhus utan
vinstmotiv. Det är dessutom osäkert om kostnaderna i USA verkligen är större än
i Sverige. Lönerna för både läkare och sjuksköterskor är relativt sett
betydligt högre i USA. Sverige har 5,6 vårdplatser per 1000 inv på sjukhus mot
4,0 i USA. Sverige har 3,1 läkare och 10,7 sjuksköterskor per 1000 inv mot 2,6
respektive 8,1 i USA. Sverige har alltså större
fysisk resursförbrukning än USA. Däremot tyder jämförelser mellan USA
och Europa på att produktiviteten i USA är högre. Detta framgår av en
bok författad av professor Lars Söderström och Mattias Lundbäck vid
nationalekonomiska institutionen i Lund med titeln Vinsten som drivkraft.
30-timmarsvecka
kan medföra 51 kronor i kommunalskatt
Vid arbetstidskommitténs presskonferens den 23 mars 2000 framkom att
en arbetstidsförkortning har kraftigt skattehöjande effekter. Utredarna nämnde
att man kunde räkna med att en timmes förkortning av
veckoarbetstiden kostar uppemot 20 miljarder kronor i
försvagning av budgetsaldot enligt beräkningar från
Konjunkturinstitutet. -Ett skattehöjningsbehov på 20 miljarder motsvarar en
procent av BNP. En övergång från 40-timmarsvecka till 30 timmar betyder alltså
att skattetrycket måste höjas från 52 procent till 62 procent av BNP.
Om man översätter detta till kommunalskatt skulle det genomsnittliga uttaget
stiga från kr 31:58 till 51 kronor om arbetstiden förkortas fullt ut till
30-timmarsvecka.