nordling.tv
Karl Marx 1818 - 1883 Kapitalet 1867 Tysk socialistisk samhällsdebattör och publicist. Strävade efter att tillsammans med Engels inta en ledande position i dåtidens socialiströrelse. Utnyttjades senare för att ge teoretisk legitimitet åt socialismen som samhällsidé.
Verk av Karl Marx Skrivet Publicerat Doktorsavhandling (jämför materialismen hos Demokritos o Epikuros) (1841) Ekonomisk-filosofiska manuskr. Parismanuskripten 1843-44 1930 Artikel om judefrågan 1844 Den heliga familjen 1845 Tyska ideologin 1845-46 1926 Filosofins elände 1847 Kommunistiska manifestet 1848 Grunddragen t krit av den politiska ekonomin 1857-58 1941 Småskrift om Louis Bonaparte 1852 Till kritiken av den politiska ekonomin 1859 Kapitalet I 1867 Pariskommunen, småskr 1871 Till kritiken av det socialistiska Gotha-programmet 1875 Kapitalet II, III (redigerade av Engels) 1886, 93 Karl Marx´ aktiva liv kan delas in i tre skeden: 1) som icke-socialistisk debattör och ateist (1836-1843), 2) som socialistisk aktivist och publicist (1843-1850), 3) som nationalekonomisk skriftställare utan eget inflytande i London (1850-1872). Karl Marx levde ytterligare 11 år och avled knappt 65 år gammal 1883.
Viktiga tidpunkter i Karl Marx liv År Kommentar Föds i Trier som förste sonen till preussisk jurist 1818 Trier ligger 15 km öster om Luxemburg Döps tillsammans m 6 syskon 1824 Fadern konv från judendomen 1816, modern 1825 Studentexamen 1835 Studier i Bonn påbörjas 1835 Studier i Berlin påbörjas 1836 Sök s t nyhegelianerna kring Bruno Bauer Doktorsgrad (Demokritos o Epikuros) 1841 Per korrespondens vid univ i Jena Rheinische Zeitung startas i Köln 1842 Första artikeln i maj Chefred RZ efter hot om indragning 1842 Red progr mot socialism Indragning av RZ efter 3 mån s chefred 1843 Ateistisk artikel om ny skilsmässolag orsak Blir socialist efter RZ 1843 Omv av "kommunistrabbinen" Moses Hess Tysk-Franska Jahrbücher startas i Paris 1844 Arnold Ruge tar M som medredaktör Jahrbücher läggs ned 1844 Insamling för den arbetslöse M Blir bekant m Friedrich Engels 1844 Sept Angriper Ruge i Vorwärts 1844 Artikelserie som svar på ett inl av dr Ruge Utvisas från Frankrike (flyttar t Bryssel) 1845 Nominellt alla utl som skrivit i Vorwärts Angriper Bauer i Heliga familjen 1845 Tillsammans med F Engels Bildar ett kommunistparti 1845 Består av 17 medlemmar Kriege, Weitling, Hess utesluts 1846 Weitling var den ende proletären i partiet Karl Grün m fl utesluts 46-47 Skaparen av positiv myt om RZ:s indragn Blir medl i De rättfärdigas förbund 1847 Brysselavdelningen Angriper J Proudhon, Filosofins elände 1847 Svar på P:s Eländets filosofi Skriver Kommunistiska partiets manifest 1848 Tillsammans med Engels Februarirevolutionen i Frankrike 1848 Utvisas från Belgien 1848 Försöker driva på revolut i Paris Återvänder till Preussen 1848 Köln, ansl sig till det demokratiska partiet Neue Rheinische Zeitung grundas (dem) 1848 1 juni, ordet kommunism bannlyses av M NRZ stoppas men får åter utkomma 1848 september Utvisas från Preussen 1849 Flyttar till Paris Flyttar till London 1849 Aug, reorg Kommunistiska förbundet Angriper Kinkel 1850 Även 1859 Utesluts ur Kommunistiska förbundet 1850 Överför genom taktikspel bef till Kölnavd Påbörjar nationalekonomiska studier 1851 Sätter sig på British Museum Hushållersk son Frederick Demuth föds 1851 23 juni, Engels tar på sig faderskapet Kommunistpartiet upplöses 1852 Kallar sig fortsättningsvis socialist Upphör med nationalekon studier 1853 Återupptar dessa 1857 Kontrakt på större nationalekon bok 1858 Mars Zur kritik utkommer (arbetsvärdeläran) 1859 Beundraren Liebknecht besviken Besöker Berlin 1861 Den kände Lassalle tog emot Påbörjar Kapitlet (konkurrera m Lassalle) 1861 Plan för 3 delar klar i juni. Fjärde starten Lassalle h tal i Manifestets anda, trycks 1862 "Vulgarisering" av Manifestet enl M Lassalle bildar socialistiskt parti i Tyskl 1863 "Motbjudande, bombastiskt kärringprat" M Lassalle dör i en duell 1864 M kräver förbud av publicering av hans brev Internationalen bildas i London 1864 Eccarius o Marx blir Tysklands repr Hotar att bryta med Lassalles soc parti 1865 Önskar att partiet upplöses i brev t Engels Kapitalet I utkommer 2 september 1867 Inga recensioner Årl underh 350 pund ordnas av Engels 1868 Slutförandet av del II o III avbryts Bakunins org ant s medl i Internationalen 1869 Vill avskaffa staten Pariskommunen får stöd från Marx 1870 Internationalens ordf Odgers protesterar M försvarar kommunens avr av gisslan 1871 Odgers mfl avgår ur Ints styrelse Bakunin kräver nyval av Ints styrelse 1871 Alla grenar utom den tyska gör uppror m M Internationalens sista riktiga kongress 1872 Bakunin utrensas, Int går under i kaos Prof Eugen Dühring kritiserar M:s teori 1877 En socialist vid Berlins univ m rel t arbetarr. Avlider i London 1883 14 mars Karl Marx´ bakgrund
Karl Marx föddes 1818 i dåvarande Preussen i gränslandet till Frankrike i den gamla romerska staden Trier vid Mosel, som åt nordost rinner ut i Rhen. Staden ligger 15 km öster om Luxemburg (Mosel bildar gränsflod) och 12 mil söder om Bonn och Köln.
Fadern, advokaten Herschel Marx, hade ett och ett halvt år före Karl Marx´ födelse konverterat från judendomen till kristendomen. Modern, Henriette Pressburger från Nijmegen i Holland, konverterade först år 1825. Båda föräldrarna kom från kända rabbin-släkter. Trots den katolska omgivningen valde fadern att konvertera till "konungariket Preussens evangeliska kyrka" och detta vid samma tidpunkt som Trier togs över Preussen.
Karl Henrik Marx föddes som nr två i syskonskaran. Den äldre systern Sophie var skolkamrat med baronessan Jenny von Westphalen (sedermera hustru till Karl Marx) som var dotter till det preussiska riksrådet Ludvig von Westphalen.
Karl Marx´ karaktär
Enligt ett antal omdömen från omgivningen hade Karl Marx en mindre tilltalande personlighet. Han var grälsjuk och egoistisk. Tidvis kallades han "bandhunden" av delar av bekantskapskretsen (efter polemiken med Ruge i Vorwärts). Marx ville hellre utveckla en spetsfundig polemik mot sina konkurrenter än sitta med tunga nationalekonomiska verk för att hitta ett bevis för socialismens nödvändighet.
Under hela sitt liv var Karl Marx oförmögen att hushålla med sina privata pengar. Detta gällde såväl under studenttiden, då han hade ett mycket väl tilltaget underhåll från fadern, som under senare delen av livet då Marx levde på bidrag från insamlingar och pengar från pådrivaren Engels.
I ett brev från fadern när Karl Marx börjat sina universitetsstudier i Bonn beklagade sig denne över sonens karaktärsegenskaper: ”Olyckligtvis bekräftar du alltför tydligt den uppfattning som jag har om dig, att trots dina många goda egenskaper egoismen är den dominerande.” (GesAusg I, 184)
Medhjälparen på RZ Carl Heinzen skrev i sina memoarer 1864: Dr Marx var skarpsinnig men också en ”opålitlig egoist och lögnaktig intrigör”, ”som bara ville utnyttja andra” och som ”leddes mindre av egen ambition än av avund över andras prestationer”. Marx uppskattade ett gott vin och brukade plötsligt säga till någon vid bordet: ”Jag tänker förinta er.”
Löjtnant Techow från revolutionsarmén i Baden, som Marx ville ha som motvikt mot von Willich, skrev i ett brev till en bekant att Marx gjorde på honom ”intrycket att allt vad han gör syftar till att förskaffa honom personlig makt” (Vogt 142).
Grundaren av det första arbetarpartiet i världen, den 17 år yngre tysken F Lassalle, framstod som en farlig konkurrent och Marx smädade honom i breven till Engels med benämningar som ”baron Izzy”, en ”judisk nigger” och hans idéer som ”motbjudande, bombastiskt kärringprat”. När partiet efter Lassalles död inte ville ha Marx som partiledare startade han en förtalskampanj för att få det nedlagt: ”Vår avsikt är ju att ta död på Der Sozial-Democrat och hela den lassallska skiten.” (brev13/4 66)
Senare tids marxforskning kom på 1960-talet fram till att det var Karl Marx som gjorde hushållerskan Helene ”Lenchen” Demuth med barn 1850. Engels tog på sig faderskapet, men avslöjade sanningen några dagar före sin död. Familjesituationen bidrog till att Marx våren 1851 satte sig på British Museum för att ta itu med ”den ekonomiska skiten” (2/4 51).
Karl Marx´ teori
Från första början (på 1840-talet) försökte Marx visa att den nuvarande samhällsordingen skulle störta samman av inneboende motsättningar (inflytande från Hegel). Den i Kapitalet framlagda ekonomiska "teorin" är ytterligare en variant av det deterministiska beviset för den kommande undergången. Genom arbetsvärdeläran hävdar Marx att maskiner inte kan skapa värde - de är inte produktiva. Trots detta tvingas företagen att satsa en allt större del av intäkterna på investeringar (oklart varför). Genom detta får arbetarna allt lägre lön (och företagarna rimligtvis allt lägre standard?) tills utarmningen gått så långt att de gör revolution.
Någon "utopistisk" beskrivning av hur ett socialistiskt samhälle istället borde organiseras finns inte hos Karl Marx. Detta ställde till svåra problem för Lenin när han skulle omsätta Marx till praktiken.
----
2003-07-25Varför blev Karl Marx kommunist?
Vid utgången av mars 1843 hade Rheinische Zeitung definitivt lagts ned och den 25-årige chefredaktören Marx hade blivit arbetslös efter ett knappt halvår på posten. Hans redaktionella program hade varit kritiskt till socialismen – Marx menade att om det kom till praktiska försök i stor skala skulle dessa kunna ”mötas med kanoner”. "Den oundvikliga sammanstötningen mellan de icke besittande och medelklassen måste lösas på fredlig väg”, ansåg Marx 1842. Men sommaren 1843 var Karl Marx känd bland sina närmaste vänner som socialist.
Häremellan hade Karl Marx sammanträffat med dr Moses Hess (1812-1875) som var son till en ortodox judisk affärsman. Dittills hade Marx betraktat Hess närmast som en komisk figur, han kallade honom ”kommunistrabbinen”. Vissa uppgifter gör dock gällande att Hess varit med om att starta RZ - i varje fall hade han bidragit med artiklar. Han hade också omvänt Friedrich Engels till kommunismen 1842. Senare har Moses Hess kommit att betecknas som en betydelsefull socialistisk teoretiker och "grundaren" av det socialdemokratiska partiet i Tyskland (han var åtminstone medhjälpare år den verklige grundaren F Lassalle). Han ligger numera begravd i Israel.
Etisk socialism
Vid tidpunkten för Marx´ omvändelse till kommunismen/socialismen företrädde Moses Hess den uppfattning som senare kallats ’etisk socialism’ (till skillnad från deterministisk eller marxistisk socialism). Av marxister kallas denna variant ”utopisk socialism” i ett försök att med hjälp av etiketter framhäva hur löjeväckande och orealistisk denna konkurrerande lära är i deras ögon. Viktiga företrädare för utopisk socialism var P-J Proudhon (”Egendom är stöld”), E Cabet (om sagolandet Ikarien), L Blanc (om statssocialistisk arbetsorganisation) samt C H de Saint-Simon (fd godsägare, ”makten åt ingenjörerna”) och C Fourier (om falangstärerna). Dessutom hade Moses Hess själv utkommit med Europeisk triarki.
Huvudtemat för den etiska socialismen var kravet på ett avskaffande av fattigdomen grundat på en naturlig rättighet för alla till ett någorlunda drägligt liv. Men Karl Marx hade inte kommit i kontakt med några fattiga som skulle ha väckt hans medlidande. Dessutom saknade han förmågan till empati och hade inget intresse för hur andra upplevde sin livssituation. Varför skulle han börja ”tigga för de fattiga” som han inte hyste det minsta medlidande för? Men Moses Hess´ lära att pengar, vinst och egendom är roten till allt ont kanske skulle gå att använda till något liknande? Samhället måste byggas om från grunden, inte därför att det är önskvärt för att de fattiga skall få det bättre – utan för att de rika skall kunna förödmjukas och störtas ner från sina positioner. Revolutionen blir möjlig att motivera med fakta och inte med sentimentala skäl. Moses Hess skrämdes av skillnaden mellan sin egen ”koncilianta” natur och Marx´ ”upplösande”.
Efter den av överheten framkommenderade nedläggningen av Rheinische Zeitung befann sig Karl Marx i ett hätskt sinnestillstånd och hängav sig åt ”fantastiskt dystra tankar”. Han var rimligtvis mottaglig för övertalning. Med sin hegelianska bakgrund (tes-antites-syntes) som förutsatte att samhällssystemet skulle gå under först när de inneboende motsättningarna blivit tillräckligt stora – inte för att det var önskvärt för att göra det bättre för de fattiga – blev det naturligt för Marx att hävda att socialismen skulle bli följden av en (våldsam) revolution när tiden var mogen.
Varför blev då Karl Marx just kommunist? Han var på väg till Paris för ett jobb som medredaktör i demokraten Arnold Ruges tidskrift i Paris där det inte passade att agitera för någon variant av revolutionär socialism. Han hade ännu inte blivit bekant med den några år yngre Engels som blivit kommunist av oppositionslusta och harm över att han inte blivit befordrad under sin prestigefyllda militärtjänstgöring som gardesartillerist i Berlin. (Mer om Moses Hess i bloggartikel 26/1-06)
Maktlystnad
Att det passade den arrogante och våldsromantiske Karl Marx att bli revolutionär är naturligt. Han hade redan när han ville bli poet i början av sin studietid skaldat om att ”kasta min handske i ansiktet på världen” och om svärdet som ”mörkrets furste sålde till mig”. Men han hade lika gärna kunnat bli socialistisk anarkist som M Bakunin och kritisk till statens makt. Istället ledde hans karaktärsbrister i form av maktlystnad och egoism till att han kom fram till att en deterministisk variant av kommunismen skulle kunna användas i konkurrens med den etiska socialismens företrädare och befordra honom själv till den ledande personen i den framväxande socialiströrelsen.
Sannolikt spelade också Moses Hess´ övertalningsförmåga en viss roll som inte finns dokumenterad idag (gallringar har gjorts). Emellertid var det först senare som Moses Hess explicit började företräda mera oförsonliga uppfattningar, vilka delvis anses vara en påverkan från Marx. Men Moses Hess anses också vara den socialistiska sionismens grundare genom sitt förordande av att en särskild judisk stat skulle grundläggas på socialistisk bas, vilket han utvecklade i sin bok Rom und Jerusalem (1862). Här anses att man kan spåra inflytande från Jakob Frank (1726-1791) och Adam Weishaupt (1748-1830), grundare av Illuminat-orden (en sorts meta-frimurarorden). Även ’De rättfärdigas förbund’ (grundat 1836 av bl a W Weitling) skulle ha varit (tidvis?) en sidogren av Illuminat-rörelsen. Moses Hess anses ha bidragit till ’Kommunistiska manifestet’ med formuleringen ”Religionen är opium för folket”.
Vilket intresse har Marx idag?
Förutom det historiska intresset är det svårt att se att Karl Marx kan ha något sakligt intresse idag. Han beskriver inte socialismens teori i meningen alternativa sätt att organisera ett samhälle. Han beskriver inte heller på ett korrekt sätt utvecklingstendenserna i det kapitalistiska samhället. Inte heller avslöjar han hur den kapitalistiska ekonomin ”egentligen” fungerar avseende välfärdsfördelningen mellan kapital och arbete (varken konsumentöverskottet eller betingelserna för monopolistisk exploatering). Slutligen ger han inga anvisningar för hur revolutioner skall frammanas och organiseras. De texter som Karl Marx skrivit och som inte handlar om grälsjuk polemik mot olika förmenta konkurrenter, handlar om en känslomässig kritik av de ekonomiska förhållandena kring sekelskiftet 1700/1800 kombinerad med en uppkonstruerad polemik mot det absurda sätt som det ekonomiska systemet fungerade på enligt Marx.
Kapitalismens utveckling
Centralt i Marx´ teori är tendensen till arbetarnas utarmning (pauperisering). Genom successivt allt lägre reallöner och allt längre arbetsdag (två inkorrekta antaganden) blir situationen till slut så olidlig att arbetarna gör revolution (korrekt slutledning). Det samhälle som då skulle uppstå skulle enligt Marx organiseras med en stark statsmakt som först på lång sikt skulle ”vittra bort”. Några bevis för att det fanns ’lagar’ som nödvändiggjorde detta har Marx inte presenterat. Här för Karl Marx in något som han själv anser vara önskvärt av rent subjektiva skäl. (Kanske han trodde att han själv skulle få en maktposition i den starka stat som skulle organiseras efter revolutionen. Marx trodde i varje fall att revolutionen flera gånger var högst något år avlägsen.)
Vissa bedömare (t ex Francis Wheen 1999) har försökt ’rädda Marx’ genom att hävda att utarmningen i själv verket bara behöver vara relativ. Karl Marx skulle alltså ha menat att arbetarna får det bättre och bättre men inte i den takt som de egentligen skulle kunna uppnå. Av missnöje med ’detta’ (som i varje fall Marx inte kunde avslöja) gör de revolution…
Redan under Marx´ egen tid steg reallönerna per capita i England med 1,1 procent årligen (1800-1860). Ett fåtal kapitalister jämfört med hela befolkningen rullade sig i lyx och överflöd – men inte blev det någon revolution. En sådan hade ändå temporärt kunnat betyda en mycket större löneökning än den som motsvarades av kapitalisternas konsumtion. Socialism hade i Marx´ mening rimligtvis betytt stopp för de ”improduktiva och destruktiva” investeringarna – Marx var inte ensam att under denna tid göra felbedömningen att fortsatta investeringar inte var nödvändiga. (Hur F Wheen kan tro på sina dumheter är däremot en gåta.)
Socialismens teori
Karl Marx har inget intresse av att redogöra för hur ett kommunistiskt samhälle skall organiseras. Han skildrar hur motbjudande nuvarande samhälle är och håller fram möjligheten till befrielse från detta genom revolution. Utopism är honom främmande – kanske av det enkla skälet att han inte är intresserad av människor av kött och blod. Två antydningar finns dock i Marx´ skrifter: den ena gäller arbetsspecialiseringens upphörande (1) och den andra fördelningsprincipen ”av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov” (2).
(1) I Den tyska ideologin gör Marx gällande att ”[det kommunistiska] samhället reglerar den allmänna produktionen, och detta gör det möjligt att göra det ena idag, det andra i morgon, jaga på morgonen, fiska på eftermiddagen, sköta kreatur på kvällen och kritisera efter kvällsmaten, allt efter vad jag vill, utan att jag för den skull någonsin blir jägare, fiskare, herde eller kritiker.” Detta måste betecknas som en utopistisk ungdomssynd, men hör till de texter som i modern tid betecknats som mer intressanta än den sterila dogmatik som utvecklas i Kapitalet.
Marx´ tes är naturligtvis i första hand felaktig därför att ett annat sätt att organisera samhället omöjligt skulle kunna höja produktiviteten så mycket att arbetsspecialisering inte var nödvändig. I andra hand skulle man kunna tänka sig att ”utsugningen” var så stor att en omfördelning skulle möjliggöra utopin (ett anakronistiskt antagande eftersom Marx inte hade kommit på utsugningen när han lanserade utopin). Denna andrahandstes faller på att det statistiskt inte ”sögs ut” tillräckligt mycket för att det skulle räcka till utopins förverkligande. Hela kapitalandelen motsvarade 6-7 års produktionsökning (mervärdekvoten var ca 15 procent och inte 100 procent som Marx brukade anta).
(2) Den av Marx förordade fördelningsprincipen 'förmåga/behov' hade först föreslagits av Saint-Simon och sedan explicit formulerats av Louis Blanc som i likhet med godsägaren hade en rad översåtliga och statssocialistiska idéer. Det hade onekligen varit intressant om Marx hade utvecklat hur man skulle fastställa folks förmåga i det (givetvis?) förstatligade näringslivet – arbetsstudier, laboratorietester, styrkeprov, IQ-test, betyg eller vad? Alternativet till detta är rimligtvis enbart ett sentimentalt hänvisande till den socialistiska människans oegennyttighet – men även här reser sig frågan hur och med vilka medel (genterapi, steriliseringar, massavrättningar?) skapar man denna solidariska varelse? – Behoven kanske lättare låter sig bestämmas. Men även här hade det behövts en diskussion om vad som skulle driva människorna att arbeta om de redan är garanterade att få sina behov tillgodosedda utan arbete. Återigen förutsätter detta en altruistisk människa som ännu inte har påträffats utanför den genetiskt besläktade familjen. Dessutom hade Marx´ förhållande till utilitarismen behövt klargöras av honom: ger exempelvis principen (a) förmåga/behov upphov till en större lyckosumma än principen (b) lika hög inkomst åt alla eller (c) inte större nivellering än att tillväxten blir optimal? Den praktiska socialismens drivkrafter visade sig däremot bestå i hot om Gulag i kombination med raka ackordslöner.
Kapitalismens ” egentliga” sätt att fungera
Karl Marx ger en beskrivning av det ekonomiska systemet med utgångspunkt i en abstraktionistisk filosofi utan egentlig verklighetsanknytning – det gäller t ex skillnaden mellan en varas metafysiska värde och dess pris (de två första kapitlen i Kapitalet). Han använder sig dessutom i Kapitalet av den gamla arbetsvärdeläran som de klassiska nationalekonomerna redan hade övergett när Marx svettades med ”den ekonomiska skiten” (formulering i brev till Engels) på 1860-talet. Eftersom en varas värde inte bestäms av hur mycket arbetstid som lagts på dess framställning blir det mesta av Karl Marx´ beskrivning av hur kapitalismen fungerar fel.
Utsugningen
Ett annat fel gäller Marx´ olika räkneexempel som skall illustrera ”utsugningen” (ett värdeladdat ord som dock påstås vara en neutral beskrivning av fakta!). Dessa exempel är stiliserade för att visa en princip och gör formellt inte anspråk på att säga något om den statistiska verkligheten. Men genom att hela tiden arbeta med överdrivna exempel får läsaren lätt intrycket att det var så det förhöll sig på 1800-talet. Relationen mellan kapitalandelen och löneandelen – mervärdekvoten i Marx´ terminologi – var alltid 100 eller rentav 150 procent. Företagarnas vinster skulle alltså vara minst lika stora (eller 50 procent större) än alla arbetslöner! I verkligheten kan man beräkna att vinsterna motsvarade 15-20 procent av lönerna.Räkneexempel
I sina räkneexempel förväxlade dessutom Marx företagets årskostnader med det investerade kapitalet – han trodde att omsättningen i resultaträkningen var kapitalet och förstod sannolikt inte vad en balansräkning är för något. Att han inte ens förstod resultaträkningen och inte heller kunde räkna illustreras av hans exempel med garnfabrikanten. Denne kapitalist satsar 80 procent av sitt kapital på inköp av bomull, 5 procent på maskiner 1 procent på hyra för lokalen, 2 procent på biämnen och 12 procent på arbetslöner. När han sedan säljer garnet får han tillbaka 118 procent av det ”satsade” kapitalet. Vinsten eller mervärdet 18 motsvarar i detta fall 150 procent av lönerna på 12 och han gör gällande att arbetarna därför måste ha jobbat gratis mer än halva perioden. Marx antar normalt att 20 procent av vinsterna konsumeras av kapitalisterna (blir här 3,6) och resten återinvesteras. Då borde det i nästa period blivit 114 att ”satsa” och antingen skulle lönerna ha stigit eller också skulle fler ha kunnat få arbete.Men Marx lät förstå att allt av den kvarvarande vinsten och mer därtill satsades på maskiner så att lönerna sjönk i nästa period. Någon beräkning presenterade inte Marx – då hade han kanske upptäckt att allt måste vara fel i detta exempel där han antar att produktionsperioden bara är en vecka! Av satsade 430 pund som efter en vecka förmerat sig till 510 pund skulle kapitalisten utan att ens investera vinsten kunnat få 4 160 pund i vinst (80x52) på ett år. Matematik hörde till den unge Karls sämsta ämnen i studentexamen (B).
Monopol?
Om Marx inte kan ge någon vettig bild av hur fördelningen mellan kapital och arbete såg ut på 1800-talet borde han dock ha kunnat beskriva när kapitalisterna kan hålla nere lönerna (bristande konkurrens) och hur detta skulle kunna motverkas av staten genom regleringar eller hur fackliga organisationer i sin tur kan minska konkurrensen på utbudssidan genom kollektiva lönekrav och strejker. Allt detta betraktade dock Marx som icke önskvärt utifrån egna subjektiva skäl. Förbättringar för arbetarna skulle ju göra dem mindre benägna att starta den revolution som kanske skulle ge Marx den maktposition som han drömde om.Förbjuda fasta priser?
Om Marx hade varit kompetent och originell skulle han ha kunnat diskutera fenomenet att man i västerlandet har fasta priser (och ibland viss prutmån) till skillnad från österlandets helt flexibla prissystem där man alltid förhandlar om priset. Detta leder i västerlandet till att köpstarka konsumenter kan tillgodogöra sig de värden som idag kallas ’konsumentöverskottet’. De rika är helt enkelt ofta villiga att betala mer för en vara än de fattiga. Med fasta priser gynnas de rika och vissa fattiga kan aldrig få råd att betala det fasta priset. Säljarna skulle teoretiskt kunna sälja en liten del av sina produkter under självkostnadspriset så länge de bara får täckning för de rörliga kostnaderna. Detta kunde Marx ha krävt för att få rättvisa mellan rika och fattiga – staten kunde exempelvis förbjuda angivandet av fasta priser. (Att en mer sofistikerad analys leder till konstaterandet att fasta priser ökar effektiviteten i varudistributionen, vilket alla tjänar på kunde en radikal som Marx lätt ha bortsett ifrån.) Men istället lät han sina fördomar styra och brännmärkte ”schackrandet” som förekom i små folkgrupper.Marx ingen revolutionär
Inte ens en modern revolutionär har något att hämta hos Marx. Han ger inte några anvisningar i revolutionens strategi och taktik eller ens hur man bygger barrikader eller tillverkar bomber. Ämnet låg bortom Marx intresse och det är bara den internationella pressens lätt hysteriska tolkning av Marx´ ”medverkan” i den revolt som kallas ’Pariskommunen’ 1871 som gett Marx det oförtjänta ryktet att vara en farlig revolutionär.
Slagord lånade av Karl Marx
Inte heller som slagordsförfattare var Marx originell. Han lånade friskt från andra när det passade. Här några exempel:
”Proletärerna har ingenting annat att förlora än sina bojor” – från Marat (franska revolutionen)
”Arbetarna har inget fosterland” – Marat
”Proletärer i alla länder, förena er!” – från tyske studenten Schapper (publicerades i London fyra månader före manifestet)
”Religionen är opium för folket” – bidrag från Moses Hess
”Vetenskaplig socialism” – togs över från Proudhon
”Proletariatets diktatur” – togs över från Blanqui
________________
Källor: Det finns en rad moderna biografier om Marx som numera grundar sig på brevväxlingen mellan Marx och Engels m fl. En av dem, skriven av F Wheen, som har utkommit (1999, äv övers) efter realsocialismens fall är förvånansvärt positiv och direkt okritisk till Marx´ teori. Beträffande teorin och utsugningens verkliga storlek hänvisar jag till min bok Vinsten och vinstbegäret, A&K 1979.
/DNgNär Marx omsattes i praktiken 1918
Gå vidare till nordling.tv Politisk filosofi - innehållsförteckning