Skatter & Välfärd nr. 4/98

Utflyttningen av högutbildade ökar inom de flesta utbildningskategorier – det visar en rad utredningar som presenterats den senaste tiden, bland annat från Industriförbundet. Utflyttningen av till exempel civilingenjörer är nu uppe i sådana nivåer att det motsvarar ungefär 25 procent av en ny årskull.

Intressant är också att se hur återflyttningsmönstret ser ut. Om de som flyttar ut kommer tillbaka inom några år kan det ses som positivt ur svensk synpunkt. Man skaffar sig erfarenheter utomlands som sedan kommer till användning i Sverige. En närmare titt på de civilingenjörer som flyttade ut 1990 visar att efter tre år hade 29 procent flyttat hem igen. Efter fem år hade totalt 41 procent flyttat tillbaka. Efter sju år hade dock den siffran bara ökat till 42 procent.

Det kan naturligtvis finnas flera anledningar till att civilingenjörer och andra högutbildade flyttar utomlands och i merparten av fallen stannar utomlands. Skatternas inverkan lär högst påtagligt vara en orsak. En annan orsak kan vara de sedan länge utjämnande lönenivåerna i Sverige, som inneburit låga löner för civilingenjörer relativt utlandet.

DN

Enligt uppgift visar årsredovisningen för år 1997 att Stockholms läns landstings kostnader fördelar sig enligt följande:

57 % Hälso- och sjukvårdsverksamhet

21% Trafikverksamhet

8 % Fastighetsverksamhet

1 % Finansiell verksamhet

13% Övrig verksamhet

Alla som har inkomst betalar landstingsskatt (drygt 10 kr per hundralapp) och därutöver plockar staten in ytterligare skatt (4,95%).

Inkomst Landstingsskatt + Statlig skatt = Sjukvårdsskatt

100.000 8.000 4.950 12.950

180.000 14.400 8.910 23.310

250.000 20.000 12.375 32.375

300.000 24.000 14.850 38.850

Hur många upplever att de "förbrukar" sjukvård motsvarande ett års sjukvårdsskatt? Vad erbjuder sjukvården medborgarna den dagen sjukvård behövs?

Vad används då sjukvårdsskatten till? Vad döljer sig bakom rubriken "övrig verksamhet"? Här följer några exempel.

För exkursioner, information mm har Stockholms Svampvänner fått 30.000 kr av landstinget för att genomföra en årlig mykologvecka i norra delen av Stockholms län, vilket motiveras med att "svampen utgör en viktig del av den biologiska mångfalden och inventeringen kan bidra till kunskap." Man kan tycka att trettiotusen inte är särskilt mycket pengar, men för motsvarande summa kan fyra patienter med cystisk firbros eller blödarsjuka få sina livsviktiga kontroller en gång om året i stället för var 18:e månad.

Var det värt 50 miljoner att ändra på landstingets logotype från (gamla) till (nya)? Medverkade bytet av logotyp till att popularisera och ge landstinget ökad uppmärksamhet, som meningen var? Den slutliga räkningen kommer att presenteras när lakan, örngott, kalsonger etc fått den nya logotypen. Femtio miljoner motsvarar anslaget för hjälpmedel till funktionshindrade som nu skurits bort.

Uppgifterna ovan är hämtade från Moderaterna i Stockholm läns landsting som har sammanställt en rapport över landstingets onödiga arbetsuppgifter. Rapporten i sin helhet kan beställas via e-mail: johan.elfver@moderat.se (informations- och pressansvarig)

Sam

Vem kommer på tanken att se staten som en intresseorganisation bland andra? Kan man se staten som en aktör med enhetlig vilja, som en suverän kung? Eller är staten en fästning som skall intas, en aktör utan egen vilja? Eller kan staten ses som en arena för de politiska strider som utkämpas mellan olika intressegrupper?

Om detta står att läsa i en artikeln skriven av Marie Uhrwing i nr 2/1998 av Statsvetenskaplig Tidskrift.

Bilden av staten förändras sannolikt beroende på den enskildes perspektiv. Mötet med staten som privatperson/medborgare kan betecknas som Davids möte med Goliat. En politiker i opposition ser en fästning som skall erövras/intas medan en generaldirektör eller verkställande direktör som kämpar för sina respektive idéer säkert ser slagfältet.

En annan intressant fråga är hur staten ser på "undersåtarna". Som något besvärligt, nödvändigt ont som på alla sätt och viss försöker stoppa statens - som den upplever det - goda intentioner?

sam

I samband med valet presenterade Hans Bergström, Dagens Nyheter en sammanställning av 1998 års väljarkår. Röstberättigade i riksdagsvalet var 6,6 miljoner, varav 67 procent eller drygt 4,4 miljoner personer beräknades få huvuddelen av sin inkomst från staten.

Bergström nämner också, att i den undersökning av partisympatier som genomfördes av SCB under maj månad uppgav 67 procent av de kommunalt anställda att de skulle rösta på det socialistiska blocket.

sam

I slutet av 1997 tillsatte regeringen en arbetsgrupp med uppdraget att kartlägga villkoren för den s k sociala ekonomin och belysa dess betydelse i samhället. Motivet var att nya arbetstillfällen kan skapas inom den sociala ekonomin. Inom EU har begreppet social ekonomi varit en officiell term sedan 1989, framförallt används den i samband med EG:s strukturfonder.

Vad är då den sociala ekonomin kan man fråga sig. Det frågade sig arbetsgruppen också. Syftet med gruppens första delrapport (Ds 1998:48) var att enas kring en definition av begreppet social ekonomi. Därför kan det tyckas märkligt att i samma rapport få veta att de verksamheter som skall ingå i den sociala ekonomin existerar ändå - oavsett definition.

Slutsatsen av den 70 sidor tjocka rapporten får tala för sig själv: "Den sociala ekonomin består av organiserade verksamheter som primärt har ett samhälleligt ändamål och är organisatoriskt fristående från den offentliga sektorn".

BL

Allmänhetens kunskaper om hur landets ekonomi och ekonomiska politik fungerar är skrala. Det framgår av Lars Jonungs och Bo Beckers granskning av ca 500 brev skrivna till statsministern under 1992-95, publicerad i Ekonomisk debatt. Brevskrivarna uppfattar den ekonomiska politiken som ett nollsummespel där politikernas huvuduppgift är att råda över vilka grupper som bör tilldelas resurser och vilka grupper man bör ta resurserna ifrån.

Tron på de folkvaldas möjligheter att styra ekonomin är stark. När samhällsekonomin inte utvecklas i rätt riktning är det politikerna som inte haft de rätta värderingarna och den rätta viljan. Inställningen tycks vara att allt är möjligt, om bara den ekonomisk-politiska "verktygslådan" används på rätt sätt.

Jonung & Becker tolkar innehållet i breven som ett resultat av framgångsrik ekonomisk-politisk indoktrinering. Väljarna har trott på politikernas löften och känner sig svikna när de inte kan hållas. Medierna har bidragit till brevskrivarnas världsbild genom fokusering på kortsiktig fördelningspolitik. De mer svårbegripliga, långsiktiga frågorna rörande effektivitet och tillväxt syns inte lika mycket i media. Även ekonomkåren har anledning att se över sin pedagogiska uppgift konstaterar Jonung & Becker. Bättre möjligheter för allmänheten att öka sina kunskaper i svensk samhällsekonomi kan bära frukt genom att den demokratiska processen stärks.

BL

I den fördelningspolitiska redogörelsen i höstens budgetproposition granskas inkomströrlighet som forskningsområde. Redogörelsen refererar till ett stort antal studier i ämnet och konstaterar bl a att "De flesta med låga inkomster under ett visst år har högre inkomster under en senare period". I ett av flera exempel hänvisas till en undersökning där endast 19 procent av de hushåll som hade låg ekonomisk standard 1985 (under halva medianinkomsten) fortfarande tillhörde samma grupp 1991. I yngre åldersgrupper är sannolikheten för att ha en låg standard under längre tidsperioder mindre än hos äldre.

Även från universitetet i Umeå kommer resultat som talar samma språk. I Barbro Widerstedts färska doktorsavhandling framkommer att de som byter arbete har högre lönetillväxt än de som inte byter arbete. Widerstedt finner att varje arbetsbyte höjer timlönen med 12 procent och inkomsten med ca 17 procent. De som byter arbete har sämre lön före arbetsbytet än de som väljer att stanna.

Resultaten i nämnda undersökningar tar effektivt udden av den s k låglönefällan. De som har ett låglönejobb fastnar inte på detta jobb utan byter med tiden upp sig till mer välavlönade arbeten.

BL

AMS har undersökt i vilken mån arbetsmarknadsåtgärder tränger undan riktiga jobb. Åtta av totalt 16 konjunkturberoende åtgärder omfattades av undersökningen som baseras på en enkät utsänd till arbetsgivare och åtgärdsdeltagare.

Rekryteringsstödet (från i år ersatt av individuellt anställningsstöd) är den åtgärd som tränger undan flest jobb. 35 procent av arbetsgivarna och 37 procent av de arbetssökande anser att rekryteringsstödet tränger undan ett vanligt jobb. Resultatet för arbetslivsutveckling (ALU) blev betydligt ljusare. 0 procent av arbetsgivarna och 11 procent av åtgärdsdeltagarna anser att ALU tränger undan riktiga jobb.

Ju mer åtgärden har karaktären av ett vanligt jobb, desto större är risken att ett ordinärt arbete trängs undan. AMS menar också att risken för undanträngning ökar om det är arbetsgivaren som tagit initiativ till åtgärden och om samme arbetsgivare har fler än en person i åtgärd samtidigt.

BL