Objektiv moral - går det att härleda bör från är? Gäller värdenihilismen fortfarande? Gör vi oss skyldiga till det 'naturalistiska misstaget' om vi ställer upp generella regler för vad man inte får göra? Den moralfilosofiska diskursen kan ånyo bli intressant. [värdeteori] [bloggartikel]
Finns det
någon objektiv moral?
Under en stor del av 1900-talet har moralfilosofin intagit den moderna subjektivistiska hållningen till moralfrågorna: det finns inte någon objektiv moral. Antingen har man hävdat att moraliska värden varit nyckfulla och relativa eller också har själva möjligheten att det ens teoretiskt skulle kunna existera objektiv moral ifrågasatts. Denna senare hållning kallas i Sverige ofta 'värdenihilism' men går internationellt under beteckningen 'emotivism'. Moraliska utsagor likställs med utsläpp av verbaliserade känslor som givetvis varken kan vara sanna eller falska.
Värderealism
istället för värdenihilism
Sedan ett antal år tillbaka har emotivismen starkt börjat ifrågasättas. Alternativet är den så kallade 'värderealismen' som hävdar att det i verkligheten finns värdefakta. Trots detta har försöken att formulera en (ny) objektiv etik och moral varit sparsamt förekommande. I den svenska debatten brukar ofta försöken att hävda en objektiv värderealistisk inställning i moralfrågor bemötas med G E Moore´s test i form av 'den öppna frågans' argument och härav följande slutsats att det 'naturalistiska misstaget' föreligger.
Moore själv var objektivist och någon sorts utilitarist. Hans metod att fastställa huruvida en handling var god etc genom moralisk intuition synes dock vara i högsta grad osäker och träffas dödligt av senare tids forskning om hur moraliska föreställningar uppkommer genom uppfostran, ungdomsmiljö osv.
Det naturalistiska misstaget och den 'öppna
frågan'
Den 'öppna frågans argument' går ut på att fråga om tex Thomas Hobbes allmosa till tiggaren verkligen är en god handling eller inte. Den har den "naturliga" egenskapen att överföra pekuniär nytta från en rik till en fattig. Gör detta handlingen "god"? Frågan är meningsfull och därmed "öppen". Om svaret är "ja" har man begått det naturalistiska misstaget eftersom man enligt Moore hävdat att naturliga egenskaper konstituerar etiska kvaliteter. (Här sker ibland en sammanblandning med omöjligheten att härleda 'bör' från 'är'.) Parentetiskt kan nämnas att Hobbes själv inte ville uppnå tiggarens lycka utan istället den egna tillfredsställelsen av att mötas med översvallande tacksamhet.
Schackspelaren 'bör'
försöka vinna
Min ansats här är inte alltför komplicerad. Goda handlingar, goda moraliska regler och goda lagsystem är sådana som vi "bör" sträva efter. Implicit finns alltså värderingen med i diskussionen även om den inte alltid syns. Jag brukar åberopa en liknelse med ett schackspel. När vi är inne i spelet är det naivt att ställa frågan varför en spelare ytterst gjorde ett visst drag. Implicit i spelet ligger att man gör sina drag för att vinna.
Lika litet som vi trots datorer vill hävda att det finns en "regelbok" för schack som säger hur vi bör göra nästa drag i alla upptänkliga situationer, vill vi hävda att det finns ett moralsystem som ger svaret på vilken handling som är (mest) god i alla situationer i det mänskliga livet. Vilket blir då det första svaret på den mänskliga frågan "vad bör jag göra?"
Vad bör man inte göra?
Likaväl som i schack är det lättast att identifiera de saker som man uppenbarligen inte bör göra. För säkerhets skull har mänskligheten under tidernas lopp ställt upp regler och dokumenterat dem eftersom det är viktigt för en individ, vilken som helst, att inte utsättas för vissa handlingar av typ mord, misshandel, rån, stöld, bedrägeri och liknande. Detta första svar behöver både kunna uttryckas mer principiellt och underbyggas med något slags ytterligare rättfärdigande. Det kan ju hända att mänskligheten under flera årtusenden tagit miste… Mord kanske är önskvärt i ett verkligt gott samhälle? Vad säger tex intuitionen?
Det andra svaret på vad-bör-jag-göra-frågan måste ta fasta på den frågandes önskan att få positiv vägledning. Frågaren är alltså med på att vissa saker bör man inte göra - men se´n då? Skall jag sträva efter den egna lyckan eller göra gott för andra genom självuppoffrande filantropiskt arbete? Om moralfilosofin tar på sig uppgiften att ge denna vägledning kommer hela projektet att haverera. Det är det vi ser nu. Genom att föreskriva en rad krävande, självuppoffrande plikter har hela moralsystemet diskrediterats - även på det självklara området där det föreskrivs vad man inte bör göra. Värdenihilismen medför att all moral är meningslösa emotioner - även motståndet mot mord!
Teoremet om den påbjudande moralens
omöjlighet
Det förefaller därför inte vara sannolikt att aktivt goda handlingar någonsin kunde preciseras så att de eventuellt "kunde upphöjas till allmän lag" i enlighet med Kants kategoriska imperativ. En antydan till detta "omöjlighetsteorems" giltighet ligger i det orealistiska att föreskriva altruism (självuppoffring) i livets alla val. Vilken av två personer skall först gå genom en dörr om båda skall offra sig för den andre? Hur beter man sig när man kommer till en kö? Vilket pris skall man ta när man säljer sitt hus?
Är det då möjligt att härleda en objektivt korrekt moral för vilka handlingar som i princip inte är tillåtna? Jag håller detta för sannolikt. Min ansats är att renodla några centrala mänskliga beslutssituationer och gå igenom olika handlingsalternativ för en själv och för andra för att se vilka strategier som i det långa loppet är godtagbart optimala för en godtycklig individ. Detta skulle kunna kallas ett etiskt moralsystem.
En godtycklig individ som utgångspunkt
En begreppsanalys av företeelsen "etiskt moralsystem" ger till resultat att det är agentoberoende (dvs utgår från en godtycklig individ). Moralsystem som inte är etiska kan vara vilket primitivt system som helst och innefatta föreskrifter om änkebränning, den egna gruppens överhöghet och liknande. Den värderelativist som gör anspråk på att könsstympning av flickor är högsta moral enligt ett visst, geografiskt bundet moralsystem och därigenom ultimat giltigt, har missförstått vad ett etiskt moralsystem innebär. Att ett system är agentoberoende brukar sättas som krav i alla diskurser om det goda och rätta. Ett moraliskt krav måste kunna universaliseras för att betraktas som giltigt. Min utgångspunkt att betrakta en godtycklig individ förefaller därför vara fullt rimlig.
Är det rimligt att optimera?
Nästa fråga är huruvida det är rimligt att kräva en optimering av individens relationer till de andra deltagarna i samhället. Utilitaristerna kräver "största möjliga" lycka etc. Rawls kräver ett system med största möjliga frihet för var och en. Spelteorin grundar sig på överväganden som ger bättre eller sämre utfall. Nationalekonomin antar att individerna är nyttomaximerande och uttalar sig om vilka lösningar som är Pareto-optimala (att någon kan få det bättre utan att någon får det sämre). Den naiva utopistiska konstruktivismen som visste att individerna skulle organiseras i samhällen med 3 250 medlemmar och liknande är knappast längre en förebild. Ett moralsystem som bygger på ett visst mått av optimering förefaller därför rimligt.
Det svåraste problemet är naturligtvis att beskriva de mest relevanta och centrala mänskliga relationerna på ett tillräckligt principiellt sätt för att kunna optimera ett regelsystem. Konfucius´ regel - att inte göra mot andra vad du inte vill att de skall göra mot dig - låter plausibel. Men är den optimal i det långa loppet? Och kan den inte bli obestämd i vissa fall? (Du är butiksägare och vill inte att kunderna försöker pruta. När du själv skall handla i någon annans affär måste du då avstå från alla prutförsök?)
Den 'gyllene regeln' omöjlig
Den gyllene regeln - att göra mot andra vad du vill att de skall göra mot dig - är däremot mindre användbar. Några exempel: Var altruist mot andra eftersom du vill att de skall vara altruister mot dig. Skänk bort dina ägodelar eftersom du vill ha andras ägodelar…För att skänka bort dem ännu en gång eller vad? När du står först i kön, ge då din plats till den sist anlända - eftersom du själv vill bli först när du kommer sist.
Som alternativ till dessa försök har jag arbetat med två ansatser: dels kategorisering av moraliska situationer, dels repliering av moralen på spelteoretiska konstellationer.
Tio moraliska kategorier
Genom ett mera sofistikerat sätt att dela in handlingar än i den konventionellt enkla, där handlingar antingen sägs vara egoistiska eller altruistiska, kan man identifiera nio olika moraliska kategorier istället för två. Dessutom kan man bilda en tionde kategori för handlingar som inte har någon direkt påverkan på någons intresse utan enbart är av metafysisk karaktär. Vi får då 10 moraliska kategorier där de 9 verklighetsanknutna utgör produkten av 3x3 enligt schemat skada andra, vara neutral mot andra, gynna andra - i syfte att samtidigt uppnå något av de tre alternativen för en själv.
Två spelteoretiska konstellationer
Den spelteoretiska ansatsen tar fasta på att vissa moraliska normer finns överallt och har visat sig fungera ganska bra så länge inte alltför många försökt sätta sig över dem. Jag har hittills närmare studerat de två normer som täcker det mesta av moraliska överväganden som behövs för ett fungerande civiliserat samhälle: den enskilde bör inte ta till våld eller hot om våld i umgänget med andra medborgare samt: alla bör hålla sina löften eller ingångna avtal.
Om man kan överge den stereotypa dualismen egoism/altruism är mycket vunnet i den etiska analysen. Det blir då möjligt att bättre utvärdera den moraliska halten i en mängd regler och handlingar. Förhoppningsvis går det att göra på ett mera opartiskt sätt än tidigare. Kanske kan man rentav börja tillämpa rimligt objektiva metoder i etiken.
All icke-altruism är inte egoism
Implicit finns i denna analys, likaväl som i den konventionellt enkla, en norm som säger att egoism bör undvikas och att altruism är något vällovligt. I min mera sofistikerade analys träffas alla typer av handlingar som syftar till att skada andra av normen om avståndstagande. Mera neutrala handlingar får alltså utföras, vilket är i linje med den pragmatiska verkligheten. Allt man gör måste därför inte vara i syfte att uppoffra sig själv för att gynna andra, vilket den gamla moralen egentligen krävde. Moralfilosofen Adam Smith använde denna norm för att legitimera marknaden: Det skenbart icke-altruistiska handlandet (bagaren och slaktaren) ledde i ett större perspektiv till allas bästa (jag får min middag).
Spelteorins 'hök och duva' samt 'fångarnas
dilemma'
I den spelteoretiska analysen är det möjligt att rättfärdiga de överallt använda principerna om icke-våld och löfteshållande på ett mera analytiskt sätt än att bara konstatera att de är vanligt förekommande och därför rättfärdiga. Det senare är naturligtvis att göra sig skyldig till det naturalistiska misstaget (i en mera rimlig mening). Med hjälp av de s k tvåmansspelen Hök och Duva och samarbetsdilemmat (kallas ofta Fångarnas dilemma) kan man visa att det är optimalt för en enskild individ att välja strategin icke-våld (duva) respektive 'samarbete' (hålla avtal) om man kan vara rimligt övertygad om att andra också gör detta.
Inget 'naturalistiskt misstag'
På denna punkt finns det en möjlighet att använda testet med den 'öppna frågan' förutsatt att vi inte definierar metoden så att bara intuitionistiska svar får godkänt. Är den goda (moraliskt rätta) lösningen i Hök och Duva att båda parter väljer den optimala lösningen (icke-våld)? Att det är vällovligt att inte använda våld är en sak - men är det en god handling? Även för en intuitionist måste svaret bli ja. I detta sammanhang blir alltså 'moraliskt god' liktydigt med den naturliga egenskapen 'individuellt optimal' utan att vi i rimlig mening begått det 'naturalistiska misstaget'. Liknande gäller 'samarbetsdilemmat'.
Moore´s test
en följd av utilitarismens fel
Resultatet kan synas omvälvande. Det beror till viss del på att själva optimeringstanken är så central för utilitarismen. Och denna lära träffas verkligen av testet med den 'öppna frågan'. Det finns ju många situationer där utilitarismen förordar en handling som inte verkar stå i överensstämmelse med mera vedertagna moraliska uppfattningar. Moore´s test visar härvid att det snarare är något fel på teorin än på själva metoden att optimera det som man vill uppnå eller undvika. Ett känt litterärt exempel är Raskolnikoffs mord på den snikna pantlånerskan. 'Rätt' enligt utilitaristisk analys, sannolikt 'fel' enligt testet med 'den öppna frågan'.
Har vi nu också härlett 'bör' från 'är'? Nej, det är en missuppfattning. Om vi kan identifiera det moraliskt rätta (i objektiv mening) med vissa 'naturliga' egenskaper hos handlingar återstår att härleda varför man skulle vilja att handla moraliskt. Denna fråga kanske utan vidare spisning kan förvisas till ontologin eftersom den ganska mycket har samma karaktär som schackspelarens fråga när ett drag återstår: "varför bör jag flytta nästa pjäs så att min motspelare försätts i schack matt?" I den meningen går det uppenbarligen att härleda 'bör' från 'är'.
1999-07-05
Se även min recension av Grundbok i värdeteori
samt mitt utkast till
objektiv morallära
Objektiv
moral eller värdenihilism? Bloggartikel apr-06