Social frihet
och materiell frihet
<
Liknelsen med dörrarna
I statsvetenskapligt språkbruk använder man sig numera av två begrepp för frihet som skulle kunna ses som Isaiah Berlins begrepp "negativ frihet" och en förvanskning av hans begrepp "positiv frihet" (>>). En mera neutral terminologi som dessutom antyder vad termerna definierar anser jag borde vara ’social frihet’ respektive ’materiell frihet’.
Problemet för den politiska filosofin som vetenskap är att kunna beskriva och analysera begreppen frihet och tvång på ett moraliskt neutralt sätt som inte bygger på en starkt kontroversiell social och ekonomisk teori om t ex människans natur (enl R Plant).
Enligt den gängse definitionen av social frihet är frihet frånvaro av tvång. Statens roll bör begränsas till att stifta lagar om ömsesidigt icke-tvång och själv vara restriktiv med eget tvång.
Med materiell frihet avses ofta möjligheten till självbestämmande utöver stadgandet om icke-tvång.. I en minimalistisk variant är statens roll att även skapa resurser för vissa allmänna syften. Med en maximalistisk syn är statens roll att materialisera de mål och syften som individerna måste kunna eftersträva för att de skall kallas fria.
Uppenbarligen är social frihet möjlig att i stora drag beskriva på ett neutralt och objektivt sätt. Det gäller däremot inte den materiella ("positiva") friheten. Vad som krävs för denna frihet är förverkligandet av vissa mänskliga egenskaper, krafter och förmågor som om de inte materialiseras förhindrar individens frihet även om han inte utsätts för yttre, mänskligt tvång. Detta leder till att kravet blir moraliserande och därmed tendentiöst eftersom det förutsätter en specifik teori om den mänskliga naturen från vilken utvecklas en syn på de förhållanden som är mest relevanta för "friheten".
Positiv frihet utmärks sålunda av två djupt värderande utgångspunkter:
Slutsatsen blir ur en vetenskapsteoretisk synvinkel att den "negativa", sociala friheten är att föredra i alla seriösa sammanhang när det gäller att på ett neutralt och objektivt sätt diskutera frihet. "Positiv", materiell frihet kan var och en subjektivt förse med ett innehåll som inte utan ytterligare omfattande argumentation kan vinna anklang hos andra.
Frihet är en rad öppna dörrar
Med en liknelse från I Berlin skulle man kunna säga att den individuella friheten är såsom förekomsten av många öppna dörrar och ett fåtal stängda. Att alla dörrar inte kan vara öppna för en slumpmässigt utvald individ kommer sig av att endast en person i ett samhälle kan ha denna "obegränsade" frihet – nämligen den enväldige fursten.
Maximal frihet för var och en förutsätter att man förhindras att sticka kniven i en annan individ och liknande skadande handlingar. Öppnar vi dörren till våld mot andra får vi anarki i ordets sämsta bemärkelse. Då kommer kravet snart på att dörren till bildandet av skyddskårer och maffiaorganisationer skall öppnas. Tillåter vi detta kommer dessa organisationer snart att stänga ett antal andra dörrar – vare sig vi tillåter det eller ej – t ex dörren som ger frihet att behålla våra arbetsinkomster om vi så önskar (dvs utöver att statens dörröppethållning finansierats).
Ett samhälle som har stängt många dörrar av ideologiska eller ekonomiska skäl är mindre fritt än ett som låter dessa dörrar stå öppna. Om talibanerna förbjuder tittandet på TV är samhället mindre fritt än om man får titta på TV. Om socialstaten förbjuder utbyggnaden av ett TV-nät med tillhörande produktion av TV-program, med motiveringen att resurserna istället skall användas för att göra biltillverkningen billigare till förmån för låginkomsttagarna, är samhället mindre fritt än om folks efterfrågan på TV och bilar i fri konkurrens fått avgöra.
Det hjälper alltså inte att säga att samhället är friare med förbud mot TV men med större möjligheter för proletärerna att skaffa sig bil. En sådan ståndpunkt är moraliserande och subjektiv. Däremot är en öppet politisk ståndpunkt naturligtvis intellektuellt hederlig – t ex följande: "Om vi får makten skall vi se till att den borgerligt dekadenta TV-kulturen, som vi anser vara helt umbärlig, avskaffas till förmån för ett program som gör det möjligt för varje hederligt arbetande proletär att skaffa sig egen bil." Det är först när man hävdar att detta skulle befordra friheten som man blir ohederlig.
Hur skall man då jämföra samhällen där olika dörrar är stängda? Ett samhälle där ytterligare ett antal dörrar är stängda jämfört med ett annat är naturligtvis mindre fritt. Att dessa frihetsinskränkningar vidtagits med ett antal goda, sociala skäl som motivering kan kanske anses uppväga tvånget men de får inte påstås leda till mer "verklig" frihet eller liknande.
Större svårigheter uppstår om det ena samhället har stängt vissa dörrar medan det andra samhället har stängt andra. (Vissa dörrar är naturligtvis stängda i båda.) I det ena (A) är trafikreglerna mycket liberala - man får köra mot rött och farten är fri. Men för resor mellan två städer krävs inrikespass som endast beviljas i ett fåtal fall. I det andra samhället (B) är det tvärtom. Vilket är friast? Besvarandet av denna fråga förutsätter uppenbarligen någon form av teori om vad som är viktigt för friheten i samhället.
Passivt tvång och hot om våld
Kanske frågan om vilket samhälle som är friast kan besvaras med hjäp av en teori om vad som är frihetens motsats – alltså vad är tvång? Man kan dela in det sociala tvånget i tre, eller fyra kategorier: 1) passivt tvång (fysiska hinder), 2) aktivt tvång (fysisk forcering), 3) hot om våld (misshandel, döden, berövandet av yttre värden) samt möjligen 4) andra hot (utpressning). Däremot borde man kunna hänföra mindre aktiv alternativbegränsning (än utpressning) till en åtskild, men näraliggande kategori (konkurrensbegränsning).
I fallet ovan med jämförelsen av två samhällen kan vi konstatera att inrikespass med tillhörande vägspärrar mm utgör ett fysiskt hinder enl kat 1, vilket är okontroversiellt att fastställa. Böter eller fängelse för trafikbrott utgör tvång enligt kat 3, vilket enligt ortodoxa bedömare (Hillel Steiner) inte utgör något verkligt tvång eftersom situationen medger en (begränsad) valmöjlighet. Samhälle B skulle därför vara friare än A.
Om man bedömer två länder utifrån reglerna för tillträdet till tunnelbanan tillämpar London mer tvång än Hamburg. För att komma in på t-banan i London måste man ha betalat sin biljett i förväg för att portarna skall öppnas av en maskin. I Hamburg kan vem som helst passera över en linje målad på golvet utan att ha betalat. Vid eventuell kontroll tvingas man dock betala kraftiga böter om man ertappas utan biljett innanför linjen.
Mer om olika sorters tvång>>