John Rawls reviderad - lägre skatter följden
John Rawls
John Rawls, 1921-2002, politisk filosof på kontraktsteoretisk grund, professor i Harvard, utkom 1971 med det högt ansedda verket A Theory of Justice där han argumenterar för att man i en ursprungsposition bakom okunnighetens slöja väljer principen maximin för inkomstfördelningen (maximal minimistandard för de sämst ställda). Anses ha härlett den teoretiska grundvalen för dagens socialliberala välfärdsstater.
Se äv Rawls f nybörjare
Rawls´ teori i sammanfattning
I ursprungspositionen ska människorna i det samhälle som därefter ska utformas förhandla om vilka principer för den mellanmänskliga samvaron som ska råda framöver. Den ursrungliga kontraktssituationen utgör "ett tillstånd där parterna framställs som lika moraliska personer och utfallet inte är beroende av tillfälligheter eller av den relativa balansen mellan olika sociala krafter".
Varje person är rationell och söker främja sina egna intressen. Rawls antar varken att människorna är särskilt altruistiska eller att de är missunnsamma. Däremot har de en känsla för fairness i förhandlingarna (ung känsla för ärligt spel).
Opartiskhet
För att deltagarna ska agera opartiskt vid förhandlingarna om det framtida samhällets grundprinciper antar Rawls att de förs bakom okunnighetens slöja - dvs deltagarna vet inte vilka sociala positioner de kommer att inta i det framtida samhället; inte heller vet de vilka naturliga talanger och anlag de kommer att ha. Ingen kan därför skräddarsy principerna till sin egen fördel.
Valet av fördelningsprinciper blir därför ett beslut under osäkerhet (som när man köper en lott). Om valet har gynnsamma eller ogynnsamma konsekvenser för den som väljer framkommer först efter det att okunnighetens slöja lyfts bort. Därför måste människorna överväga olika strategier vid beslutsfattandet. Det är som när man kan välja att köpa lotter i ett antal lotterier med olika vinstplaner. Rawls diskuterar i huvudsak tre möjliga beslutsprinciper (även om han nämner ytterligare ett antal). Dessa är 1) maximax, 2) maximera förväntat värde och 3) maximin.
Beslutsprinciper under osäkerhet
1)Maximax innebär att man ska välja en lott i det lotteri där den högsta vinsten är som störst. Man räknar sålunda att bli den som utses till envåldshärskare (diktator) i ett samhälle som håller sig med en enda omåttligt rik person och där alla andra är en sorts slavar.
Rawls avfärdar maximax som en dumdristig strategi.
2)Maximera förväntat nyttovärde innebär att man ska välja en lott i det lotteri där lotterna i det långa loppet utfaller med det högsta genomsnittsvärdet. Ju högre förväntat värde, desto större chans att bli ganska rik men också att bli verkligt fattig. Det sämsta utfallet kan bli så dåligt att det fordras välgörenhet från andra för att man ska överleva.
Rawls anser att normalt riskaverta (riskobenägna) människor inte kommer att välja en så riskfylld strategi som maximering av förväntat utfall.
3)Maximin innebär att man ska välja en lott i det lotteri där den lägsta vinsten är så stor som möjligt. Man ska välja som om ens värsta fiende bestämde vilken "vinst" man skulle få. Genom att gardera sig med en lott i ett lotteri där det inte finns några riktigt låga vinster kan vi skydda oss mot denna värsta möjlighet. Det leder å andra sidan till höga skatter och små inkomstskillnader som dock är ett pris värt att betala, enligt Rawls. Utjämningen får emellertid inte drivas så långt att det börjar gå utför för de sämst ställda i absoluta tal.
Rawls förordar valet av maximin som ger maximal minimi-inkomst. (Egentligen förordar han "differensprincipen" som han menar är en rationell följd av maximin.) Han avvisar en total inkomstutjämning eftersom detta skulle ge sämre resultat även för de sämst ställda i mera ojämna fördelningar.
Rättviseprinciperna
Rawls kommer fram till en tvådelad princip för att reglera fördelningen av de tre former av primära nyttigheter som han arbetar med: friheter, yrkesmöjligheter och inkomster.
Första principen: Varje person ska ha samma rätt till det mest omfattande system av grundläggande friheter som är förenligt med motsvarande system av friheter för alla andra.
Andra principen: Ojämlikheter kan accepteras på två villkor:
- om, och bara om, de är till största möjliga fördel för de sämst ställda (kallas differensprincipen)
- bara om de knyts till ställningar och positioner som alla på rimligt sätt kan konkurrera om (principen om lika chanser)
Första prioritetsregeln: Frihetsprincipen är överordnad ojämlikhetsprincipen i den meningen att friheterna inte får begränsas i syfte att uppnå sociala och ekonomiska förbättringar.
Andra prioritetsregeln: Principen om lika chanser är överordnad differensprincipen i den meningen att konkurrensvillkoren inte får begränsas för att uppnå förbättringar för de sämst ställda.
Revidering av Rawls: exmin istället för maximin
Man kan rikta kritik mot Rawls´ teori utifrån dess egna förutsättningar. Det gäller främst att Rawls inte på allvar prövat huruvida det är rimligt eller sannolikt att människorna i ursprungspositionen skulle välja någon annan beslutsstrategi än maximin eller max förväntat värde.
Ett försök till revidering av Rawls finns bl a i min uppsats "Två teorier om distributiv rättvisa" (Skatter & Välfärd 2/98). Där argumenterar jag för att det är mera rimligt att tänka sig att människorna väljer ett mellanting - nämligen en garanti om existensminimum (grundtrygghet) - än någon av de båda mer extrema strategierna som Rawls diskuterar. Det är också ett val som ligger mera i linje med den moraluppfattning som finns i moderna västerländska samhällen. Resultatet av exmin skulle bli betydligt mindre inkomstomfördelning med lägre skatter som en naturlig följd.
Rawls har gjort en egen lista över alternativa fördelningsprinciper som pekar på möjligheten att hans teori går att revidera.
1999-02-19