Danne Nordling 2005-01-03
(socialistisk etik, utilitaristisk socialism, socialistisk
utilitarism, moraliska äganderätten, etisk äganderätt,
socialistisk teori, kommunistisk etik, kommunistisk moral,
socialistisk plikt, socialistisk moralfilosofi)
Socialistisk moral
Karl Marx hade inte mycket till övers för moraliska
föreställningar. Redan tidigt ansåg han sig vara determinist och i denna anda
lanserade han ”den vetenskapliga socialismen” som var en (prognos)lära om
kapitalismens undergång. Hur det socialistiska samhället skulle se ut och vilka
principer som skulle vägleda detta beskrev han inte närmare, utom att
privategendomen skulle avskaffas. Någon moralisk princip som socialismen skulle
bygga på utvecklade han inte. Det enda i den vägen, som antyddes relativt
undanskymt (publicerades postumt), var Blancs princip: av envar efter förmåga,
åt envar efter behov>.
I praktiken har socialismen (den revisionistiska) strävat
efter utjämning utan moralfilosofisk motivering. Inte ens ”monopolkapitalets
utsugning” har anförts som skäl för en kompenserande beskattning av
kapitalisterna och subventionering av arbetarna. I viss mån har utjämningen
motiverats med utilitaristiska argument men utan att detta system nämns. Ett
exempel på detta är Ernst Wigforss´ skrift ”Icke allenast
av bröd” som utkom i början av 1970-talet men som skrevs i början av 1920-talet
(se min artikel i SvT 3/72).
Socialistisk moral
som utilitarism
Ett försök att lansera en levande socialistisk moralprincip
har dock gjorts av den svenske filosofiprofessorn Torbjörn Tännsjö som
beskriver sig själv som utilitarist och som har ett förflutet i vänsterpartiet. Hans
princip lanserades i en populariserad version i SvD 23/10 1999 och utgör en
”socialistisk” tolkning av utilitarismen:
”Enligt den socialistiska moralen finns inget sådant som en moralisk
äganderätt. I nyliberalismen, som bygger just på tanken om en strikt moralisk
äganderätt, framträder den socialistiska moralens absoluta motsats.”
(Tännsjö 1999)
Eftersom den liberala rättighetsteorin är ”en moralisk
absurditet” enligt Tännsjö återstår frågan var gränsen för en rimlig äganderätt
går i moraliskt avseende. Tännsjös uppfattning är att socialismen ger ett
radikalt svar: ”Det finns ingen sådan moralisk äganderätt. Allt tillhör i en
moralisk mening alla.” Och härav följer: ”Alla är
ansvariga för allt.”
Av detta följer inte nödvändigtvis att den privata äganderätten
måste avskaffas eller hur näringslivet skall organiseras. Detta är praktiska
problem, enligt Tännsjö.
Den socialistiska moralen är enligt Tännsjö fullt rimlig och
den uppträder i två versioner – en svag och en sträng. Den svaga som han själv
företräder föreskriver: ”Vi har som
moralisk plikt att maximera välbefinnandet i världen (bland människor och
övriga kännande djur, överallt, utan avseende på tid och plats).”
Den stränga varianten är mer egalitär och har enligt Tännsjö
utformats av t ex John Rawls, som hävdar att vi i första hand bör syfta till
att förbättra läget för dem som har det sämst.
_ _ _
Mot detta kan ställas frågan: Hur vet vi att det i moralisk
mening inte finns någon som helst moralisk äganderätt till någonting? Tännsjö
ger ingen evidens åt sin uppfattning, som han tydligen ser som något slags
axiom. Värdeteorin ger dock tre möjligheter för oss att nå kunskap om
uppfattningar som inte behöver ytterligare stöd. Detta kan ske genom förnuft,
empiri och intuition.
Förnuft: Det går
att härleda äganderätten med hjälp av den spelteoretiska konstellation som
kallas ”Hök och duva”. En moralisk föreställning om äganderätt medför att
stridigheter som alla förlorar mycket på kan undvikas (NE 14). Andra
föreställningar blir mycket mer komplicerade och troligtvis föga åtlydda. Den
socialistiska moralen sträckte sig i bästa fall till gästfrihetens princip
(vanligen 3 dagar).
Empiri:
Äganderättsföreställningar har varit mycket vanliga under många årtusenden och
detta även i primitiva samhällen (Pipes -00).
Intuition: Var och en kan genom introspektion komma fram till att man själv ”äger”
sin kropp och att därför ingen har rätt att ta mina organ eller använda mig som
slav eller ens ta ifrån mig resultatet av mitt arbete ute i obygden. Jag är fri
att arbeta mycket eller litet och jag äger frukterna av mitt arbete som ingen
har rätt att ta ifrån mig mot min vilja utan att erbjuda något annat istället.
Socialistisk moral är egoistisk i tre
dimensioner av fyra
Den som
(oreflekterat) omfattar en socialistisk moral i mera allmän mening gör det ofta
av egoistiska motiv utan att vara explicit medveten om detta. I tre av fyra
dimensioner finns det ett klart egoistiskt moment i förhållningssättet för en
socialist.
De fyra
dimensionerna är följande: 1) graden av agent-oberoende, 2) graden av
individuell plikt, 3) graden av universalitet och 4) graden av tolerans.
1) Den
socialistiska moralen är inte agentoberoende utan passar främst dem som vill
kräva mera än vad man får.
2) Moralen
nöjer sig inte med att bara vissa lever upp till dess plikter, utan vill förhindra
enskild uppoffring så att inte bara några få skall behöva bära bördorna, om än
frivilligt. Enskilda skall inte hamna sämre till genom uppoffring när andra kan
komma undan för att de inte blir tvingade.
3) Moralen är
inte universell. Det är föredömligt att bara vara solidarisk med den egna
gruppen. En uppoffring för klassfienden är förkastlig.
4) Moralen
uppmuntrar till intolerans mot andra grupper. Det är vällovligt med
trakasserier av klassfienden för det egna nöjets skull. Likaså mot personer i
den egna gruppen som vill leva på annat sätt.
•) Moralen inbjuder dessutom till hyckleri. För en egoist är
det speciellt fördelaktigt om alla andra är
självuppoffrande. Därför finns det ett incitament att hyckla
osjälviskhet i förhoppning att det blir andra som får leva
upp till den.
Socialistisk moral grunden för
rättfärdigandet av tvång
Den
marxistiska socialismen lanserade proletariatets diktatur som en tvångsperiod
av obestämd längd för att bryta ner de tidigare styrande klasserna. Den
revisionistiska socialismen förordade tvång i form av skatter, regleringar och
enhetliga offentliga välfärdssystem.
Den
utilitaristiska socialistiska moralen kommer inte att spontant efterlevas – i
varje fall inte av dem som skall få det sämre genom utjämningen. Därför kommer
moralen att övergå till en samhällsideologi som måste införas genom tvingande
lagar. ”Det är inte mer än rätt att de omoraliska tvingas till det rätta
uppträdandet” kommer det sannolikt att heta. Tvångsaltruism blir nödvändig i
brist på verklig altruism, eftersom vi ”vet” att alla har moralisk plikt att
maximera välbefinnandet för andra.
I Sverige
kommer tvånget att bli massivt om vi skall sänka vårt välstånd i genomsnitt med
över 70 procent. Det är vad som fordras för att svenskarnas levnadsstandard
skall bli densamma som genomsnittet i världen. Alla tjänar då 5 000 kr/mån
före skatt. Om vi begränsar oss till Sverige enligt devisen ”socialism i ett
land” skall alla tjäna drygt 17 000 kr/mån i Sverige (inkl deltidsarbetande
och pensionärer).
För heltidsarbetande skulle lönen bli € 720 per år
(6,7' kr/m) enligt
globalrichlist.com.
Om man anser att den socialistiska
moralen är rimlig borde man antingen antyda varför den också
är rimlig för dem som skall få försämringar på frivillig
väg, eller visa att hur det våld och tvång som annars behövs
kan rättfärdigas. Den som inte låtsas om problemet måste
antingen anses ha en dold agenda eller också vara
oförlåtligt naiv.
Danne Nordling
<Politisk
filosofi utf inneh | Marx
| Utilitarism
|