Veckans kommentar 17 september 2004
Danne Nordling
Om man inte räknar in framtida förmånsökningar och inte heller bortfallande bidrag blir skatten i själva verket 67,7 procent på marginalen, visar nedanstående granskning.
Det statliga Konjunkturinstitutet under ledning av Ingemar Hansson har gjort en ganska komplicerad modellkörning för att få fram ett sammanfattande mått för styrkan i drivkraften att arbeta. Man kallar detta mått utbytesgraden. Det visar vad man i teorin får behålla om man ökar sitt arbetsutbud. Eftersom ökat arbetsutbud är viktigt i dessa tider när allt färre finner det värt att arbeta vill KI lansera ett mått för drivkraften som kan följas år för år.
Utbytesgraden visar vad man får behålla av t ex ett extraarbete som ger 1 000 kronor i total ersättning inklusive löneskatter (arbetsgivaravgifter). Spegelbilden till utbytesgraden är marginaleffekten.
Av 1 000 kronor går sålunda i genomsnitt bort 638 kronor räknat på förvärvsaktiva personer. Då har man beaktat att 246 kr försvinner i form av s k arbetsgivaravgifter – men samtidigt återför man 101 kr som en framtida, beskattad förmån. Detta beror på att man menar att de 32,7 procenten löneskatter består av en förmånsdel och en skattedel, trots att hela beloppet utgör en tvångsmässig reduktion av ’hela lönen’ (dvs lön+löneskatt). Skattedelen har uppskattats till 17 procentenheter av löneskatterna på 32,7 procent enligt det s k SLSK-projektet (alltså 52 procent av löneskatterna är allmän skatt och 48 förmånsrelaterad skatt).
Från de 855 kr som i teorin återstår har man dragit 44,3 procent i skatt som är det vägda genomsnittet för alla förvärvsaktiva. Dessutom drar man bort 0,7 procent i bortfallande bidrag. Av de 479 kronorna som återstår går 24,5 procent eller 117 kr bort i moms och andra indirekta skatter. Kvar blir 362 kr eller 36,2 procent (utbytesgraden). Och omvänt 1 000 – 362 = 63,8 % (marginaleffekten).
Kritisk kommentar: Vem räknar i praktiken bort en del av arbetsgivaravgifterna som förmånsrelaterade skatter? Om vi bortser från dessa och det lilla bortfallet av bidrag samt räknar med den ovägda marginalskatten (38,7 procent och inte 43,3 när höginkomsttagarna väger mer) blir det mycket enkelt att räkna fram den totala skatten på en inkomstökning:
Av 1 000 kr går först 246 kr bort i löneskatter. Då återstår 754 kr som belastas med den genomsnittliga marginalskatten på 38,7 procent (exkl kyrkoavg), vilket blir 326 kr. Nu har man 428 kr kvar i plånboken. När dessa pengar spenderas går i genomsnitt 24,5 procent bort i indirekta skatter, vilket blir 105 kr. Skatterna på en tusenlapp blir alltså: 246+326+105=677 kr. Den verkliga marginalskatten på kort sikt är alltså 67,7 procent och utbytesgraden 32,3 procent i genomsnitt för personer 20-64 år.
Denna beräkning skall inte förväxlas med hur stor den genomsnittliga skatten är för olika grupper. Vi har tidigare i år presenterat en beräkning som visar att en typisk löntagare som tjänar 20 000 kr/mån betalar en årlig, total skatt på 63,2 procent. Då har vi bara räknat med indirekta skatter på 22,7 procent, men vi har tagit med kyrkan i inkomstskatten.
Danne Nordling
Utredningschef
Skattebetalarnas förening