Danne Nordling
2004-08-19
Debatten om finansministerns funderingar på att inte beskatta O-listans företag med halv förmögenhetsskatt undanskymmer att en stor del av förmögenhetsskatten blir kvar. Då kan reformen inte bidra till att stoppa kapitalflykten till utlandet.
Det är naturligtvis bra att inte genomföra ett dåligt förslag. Men vi kan begära mer än så. Förmögenhetsskatten bidrar tillsammans med den höga reavinstbeskattningen på långsiktiga aktieinnehav till att det finns minst 500 miljarder kronor odeklarerat kapital som inte kommer till produktiv användning i Sverige. En del av dessa pengar skulle ha kunnat bli riskkapital i nya eller expansiva småföretag och därmed ha skapat en del av de nya jobb som Sverige saknar trots att vi annars talar om ”högkonjunktur”.
Det skulle räcka med mindre än 20 000 nya jobb för att den vägen kompensera statskassan för skattebortfallet vid förmögenhetsskattens slopande. Men i verkligheten skulle det bli en dubbelfinansiering av bortfallet eftersom återströmmande pengar från utlandet skulle bli beskattade med 30 procents kapitalinkomstskatt i en utsträckning som mer än väl kompenserade skattebortfallet.
Det är också bra att arvs- och gåvobeskattningen för företag slopas. Här behöver också beskattningen för privatpersoner lindras. En halvering av skattesatserna och fördubbling av fribeloppen är motiverad i ett första steg.
Slutligen återstår inkomstskatten och 3:12-reglerna. På längre sikt borde utrymmet för sänkt inkomstskatt användas för att åstadkomma så stora dynamiska effekter som möjligt. Det sker om statsskatten på 20 procent extra över brytpunkten reduceras eller slopas. En av de dynamiska effekterna är att expansivt småföretagande stimuleras – det behövs då inga 3:12-regler.
På ett par års sikt är det lättare att ta det fjärde steget i kompensationen för egenavgifterna. Men det ger inte lika stora dynamiska effekter – däremot röstvinster i valet 2006. Dessutom måste man göra särskilda insatser för att lindra 3:12-reglernas effekter. Det kan ske i form av ett undantag från lönebeskattningen när företagsledaren tagit ut 10 basbelopp i lön förutsatt att företaget har mer än 5 anställda. För mindre företag skulle ett schablonbelopp kunna undantas. En koppling mellan lönesumman för anställda och företagsledarens lön borde också kunna prövas för att lindra inkomstbeskattningen av expansiva småföretag.
Allt detta är dock exempel på social ingenjörskonst som regelmässigt brukar leda till nya problem. Ett borttagande av straffskatten på 20 procent är mycket mera principiellt och rättvist samt har kraftfullare effekter.
Just nu är opinionen emellertid sådan att inte ens den modesta kompensationen för egenavgifterna kan vara säker på att gå igenom i riksdagen. Både Lars Ohly (v) och Peter Eriksson (mp) har krävt att skattesänkningarna skall ges till låginkomsttagarna där de dynamiska effekterna är mer blygsamma. Statsminister Perssons förhandlingsskicklighet är inte längre vad den var tidigare och därför är det osäkert vad det blir för resultat för inkomstskatterna när det inte finns något tryck i andra riktningen.
Danne Nordling
Utredningschef