Veckans kommentar 23 februari 2001

Danne Nordling:

Den viktigaste skatten i mångas ögon är inkomstskatten, som består av kommunalskatt, statsskatt och egenavgift till pensionssystemet. Före den stora skattereformen var inkomstskatten starkt progressiv. Med detta menas att genomsnittsskatten i procent ökar snabbt med stigande inkomst. Idag betalar medel-Svensson ca 33 procent i inkomstskatt. För heltidsarbete varierar skatten i praktiken från 29 till 49 procent.

Det är ganska svårt att själv beräkna sin skatt och någon skattetabell skickas inte längre ut från skattemyndigheterna. Om man tjänar högst ca 22 600 kr/mån (den s k brytpunkten) betalar man bara kommunalskatt och pensionsavgift. Det är lätt att tro att skatten då skulle utgöra summan av kommunalskatten (i snitt 31,75 proc inkl kyrkan) och pensionsavgiften på 7 procent. Men då skulle skatten bli nästan 39 procent, vilket är fel.

Man måste också ta hänsyn till grundavdraget och att pensionsavgiften är avdragsgill och i praktiken nedsatt till hälften som kompensation för de under 1990-talet höjda egenavgifterna. Grundavdraget är i normalfallet 10 000 kronor. Men det varierar av historiska skäl (förhandlingarna med LO vid skattereformens tillkomst) i intervallet 5 750 kr/mån till 17 250 kr/mån både uppåt (till 19 500 kr) och nedåt till 10 000 kr igen.

Förutom att grundavdraget sänker genomsnittsskatten är inte pensionsavgiften i praktiken 7 procent. Det beror på att bara halva egenavgiften tas ut i skatteeffekt och att den är avdragsgill mot kommunalskatten, vilket ger en nettoeffekt på 2,4 procent. Därför blir skatten inte 39 procent.

Som störst är grundavdraget för månadslöner mellan 8 900 kr och 9 350 kr - därefter minskar det igen. Ingen med heltidslön har alltså 19 500 i grundavdrag, vilket verkar feltänkt.

Lönestatistiken från SCB visar att de lägsta heltidslönerna 1999 låg på 10 700 kr/mån (128 400 kr/år). Denna lön gällde som gräns för den nedersta tiondelen (kallas 'decil' i fördelningsdiskussionen) för yrkeskategorin 'köks- och restaurangbiträden'. Skatten är nu 3 086 kr/mån (37 035 kr/år) eller 28,8 procent med en kommunalskatt på 31,75 procent.

En manlig byggnadsarbetare hade en medellön på 18 500 kr/mån och skatten är 6 046 kr/mån (72 557 kr/år) eller 32,7 procent. Dock hade 10 procent en lön under 15 100 och 10 procent över 21 700 kr/mån.

Lönen för en gymnasielärare var 20 400 kr/mån och skatten tog 6 718 kr/mån eller 32,9 procent.

För en apotekare var lönen 32 900 kr/mån och skatten tog 12 840 kr/mån eller 39,0 procent. Att skatten är mer än 6 procentenheter högre än för läraren beror på att de 10 300 kr/mån i lön som ligger ovanför brytpunkten på 22 600 kr/mån beskattas med en extra statlig skatt på 20 procent. Den tar 2 060 kr ytterligare av apotekaren utöver de 3 270 kr/mån som kommunalskatten tar av lönedelen ovanför brytpunkten.

För de 19 000 verkställande direktörerna som räknas in i lönestatistiken var medellönen 48 200 kr/mån (dvs nästan 580 000 kr/år) och skatten tog 21 454 kr/mån eller 44,5 procent.

Att skatten är 5,5 procentenheter högre än för apotekaren beror både på att den statliga skatten på 20 procent fortsätter att verka på en allt större del av månadslönen och att en ny extra statsskatt börjar tas ut vid 34 300 kr/mån. Den är 5 procent och tar 695 kr/mån av VDns lön på 13 900 kr/mån ovanför brytpunkten. Därtill kommer de 2 780 kr/mån som den vanliga 20-procentiga statsskatten tar samt de 4 413 kr/mån som kommunalskatten tar. Sammanlagt går 7 888 kr/mån bort i skatt av de 13 900 kr/mån av VDns lön ovanför brytpunkten. Det är 56,75 procent som går bort i skatt.

De 10 procenten högst avlönade verkställande direktörerna - knappt 2000 personer - hade en lön som översteg 80 300 kr/mån (dvs 964 000 kr/år). Skatten på denna inkomst är 39 670 kr/mån (dvs 476 000 kr/år) eller 49,4 procent.

Vi kan nu konstatera att den genomsnittlige VDn betalar 7 gånger så mycket inkomstskatt som den heltidsarbetande lågavlönade som omvänt betalar 14 procent så mycket skatt som VDn.

En byggnadsarbetare betalar dubbelt så mycket i skatt som den lågavlönade men knappt hälften så mycket som en apotekare. Denne betalar i sin tur 60 procent så mycket skatt som den genomsnittlige VDn. Och VDn betalar drygt hälften så mycket som en VD på gränsen till den 10e decilen.

Trots att progressiviteten minskade i samband med 1991 års skattereform så är skillnaderna mellan olika inkomstgruppers skattebörda fortfarande påtagliga.

Danne Nordling
Utredningschef
Skattebetalarnas förening