Aktuell kommentar 2004-10-07
Danne Nordling
Gudrun Schyman (v) rättfärdigar sin föreslagna skatt på alla män med att det är lika naturligt som att vi har extra hög skatt på dem som har höga inkomster. Det är en socialistisk princip som helt logiskt även kan motivera skatt på män, invandrare och feta, enligt argument i debatten.
Genom sin motivering visar Schyman att också statsskatten är lika orimlig som en skatt på män. Det är genom att konstruera ett absurt parallell-exempel som det avslöjas att straffskatten ovanför 25 700 kr/mån (statsskatten) bygger på en godtycklig maktprincip och inte på något som är bra för alla.
Statsskatten på 20 procent extra skatt (högst upp 25 procent) tar in 2,8 procent av alla skatter. Samtidigt har den skadliga effekter på arbetsutbudet och viljan att skaffa sig högre deklarerade inkomster. Netto tar den därför inte in just någonting för att finansiera välfärden. Den är därför en ren straffskatt som drabbar 24 procent av de förvärvsarbetande. Alla dessa 1,1 miljoner människor måste betala extra skatt för att de styrande ogillar några få riktigt rika. Det gäller sådana som uppför sig illa genom att vräka sig i lyx och överflöd och som dessutom uppträder arrogant och ohyfsat. Jan Guillou har målande beskrivit denna lilla grupp i sin senaste bok ”Tjuvarnas marknad”.
För att några få män missköter sig genom att uppföra sig illa mot kvinnor skall alla män straffbeskattas enligt Gudrun Schyman. Det strider uppenbarligen mot svenska folkets rättskänsla – 92 procent av 110 000 personer på Aftonbladets hemsida röstar nej till mansskatt. Men Schyman kan onekligen peka på ett visst prejudikat i form av statsskatten. Därför kräver logiken att också statsskatten avvisas.
Danne Nordling
Utredningschef
Skattebetalarnas förening