Aktuell kommentar 2004-12-10

Danne Nordling:

Sverige satsar 20 procent mer på skolan än andra länder

Trots att Sverige satsar mest av alla på skolan är resultaten ganska medelmåttiga enligt den internationella Pisa-undersökningen.

De förvånansvärt mediokra resultaten för elevernas prestationer i Sverige har kommenterats av skolministern Ibrahim Baylan med att lärartätheten sjunkit på grund av nedskärningarna. Detta kan knappast vara korrekt. Sverige satsade redan år 2000 hela 4,7 procent av BNP på skolan (grundskola och gymnasium) mot 3,9 procent för genomsnittet av OECD-länderna. Det är drygt 20 procent mer reala resurser än andra länder i medeltal och 7 procent mer än klungan av länder på andra plats (Schweiz, Frankrike, Portugal, Korea och Kanada).

Sett på enbart grundskolan satsade Sverige 28 procent mer än OECD-genomsnittet – 3,2 procent av BNP mot 2,5 procent. Därför kan knappast brist på resurser anföras som en orsak till att Sverige hamnade på tionde plats av OECD-länderna i matematik och problemlösning, på nionde plats i naturvetenskap och på femte plats när det gäller läsförståelse.

Finland hamnade på första plats när det gäller elevernas prestationer (utom i ett fall där man låg tvåa). Tyvärr fanns Finland inte med i OECD:s publikation Education at a Glance. Men hela utbildningssektorn finns redovisad i publikationen OECD in Figures. Där ligger Sverige 19 procent över genomsnittet år 2002 medan Finland bara ligger 2 procent över snittet (5,5). Om detta gäller ungefär på samma sätt också för grundskolan visar det att skolresurserna inte är utslagsgivande för vilka resultat undervisningen ger.

En teori är att det är disciplinen i klassrummen som istället är utslagsgivande för prestationerna. Denna teori har framförts i en vetenskaplig artikel (Edward P. Lazear, ”Educational Production”, The Quarterly Journal of Economics, Vol. 116, Issue 3, August 2001). Eftersom man ofta möter störningar i skolmiljön med ökad lärartäthet kommer enligt denna teori inte något samband att kunna konstateras mellan lärartäthet och elevprestationer. Empiriska mätningar bekräftar att så är fallet.

Sverige låg redan illa till i den förra Pisa-undersökningen vad beträffar störningar i skolan. I den nyss publicerade har man undersökt hur ofta eleverna kommit försent de senaste två veckorna. Här kommer Sverige på första plats med 10 procent av eleverna som kommit försent mer än fem gånger. Problemet med störningar bekräftas av Skolverket i en undersökning som offentliggjordes den 9/12. Här framgår att 80 procent av eleverna i årskurserna 4-6 uppger att det bara ibland eller ännu mer sällan är lugnt i klassrummen på lektionerna.

Att det inte är minskade resurser för den offentliga utbildningssektorn som orsakat Sveriges dåliga placeringar i prestationsligan framgår också av förändringen i resurstilldelning sedan 1995 (index=100). År 2002 låg Sverige på index 120, Finland på 111 och OECD-genomsnittet på 116. (Källa OECD in Figures, s 66.) Sverige satsade här 8 procent mer än Finland på offentlig utbildning – ändå gick Finland framåt och Sverige bakåt i prestationsmätningarna. Det måste vara något systemfel som försämrar effektiviteten i den svenska skolan. Men så länge alla får skylla på en förment resursbrist görs ingenting åt problemen.

Danne Nordling

Utredningschef

Skattebetalarnas förening

Länk till Pisa-undersökningen från OECD: http://www.pisa.oecd.org/document/55/0,2340,en_32252351_32236173_33917303_1_1_1_1,00.html

Länk till Skolverkets undersökning: http://www.skolverket.se/publicerat/press/press2004/press041209.shtml

Länk till rapporten Resultat och resurser i skolan av Johan Gull: j_gull.pdf

Danne Nordling