Veckans kommentar 16 feb 2001

Danne Nordling:

Sällan har vi haft så många ifrågasättanden av skatterna på olika områden. Ett drygt dussintal skattereformer behöver göras de närmaste åren att döma av det förslagsarbete som pågår på olika håll. Viktigast förefaller en sänkning av marginalskatterna och marginaleffekterna vara. Men som kanske lika viktig framstår en allmän skattesänkning för breda väljargrupper trots att någon närmare ekonomisk motivering inte ges. Någon allmän debatt förs dock inte om alla ev reformer. Här nedan en genomgång av de viktigaste skattepolitiska problemen.

Skatterna på arbete består av inkomstskatter och s k arbetsgivaravgifter (som borde kallas löneskatter). Många organisationer och partier vill avskaffa den femprocentiga "värnskatten" som är en sista rest (2,8 mdr) från den temporära extraskatt som infördes 1995. Den utgår för personer med mera än 34 000 kr i månadslön och borde enligt löfte från regeringen ha avskaffats år 1999.

Flera organisationer samt (m) vill också avskaffa hela den 20-procentiga statsskatten ovanför brytpunkten på 22 600 kr. Det är en affär på 30 mdr kr eller 2,6 procent av de totala skatteintäkterna. Kvar skulle bli kommunalskatten (31,75% inkl kyrkan) och pensionsavgiften (7% avdrgill).

Argumenten för sänkta marginalskatter går ut på att högre utbildning skall löna sig bättre, att det finns risk för kompetensflykt till utlandet och att arbetsspecialisering skall löna sig bättre (egenarbete och olagliga arbetsbyten motverkas).

Reducerade marginaleffekter motiveras däremot med att det blir mer lönsamt att arbeta än att lyfta bidrag. Om bidragssystemen medger att låginkomsttagare inte behöver och vill arbeta för att det arbete de kan få inte ger en lön som kan konkurrera med bidragen kan skatten sänkas just för lågavlönade.( Kallas EITC eller 'förvärvsrabatt'.) Skatten kan också sänkas för alla genom ett stort grundavdrag (flera talar om 50 000 kr i stället för dagens 10 000 kr). Det blir dock dyrare.

Skattesänkningar till förmån för breda grupper har motiverats med att de betalar "för mycket" skatt. Liknande argument har också använts till förmån för lägre skatt för högavlönade. Härvid har man hänvisat till att dessa grupper betalar skatter som flera gånger om finansierar deras konsumtion av offentlig service och bidraget till alla medborgares gemensamma utgifter.

Regeringens skattesänkning som kompensation för egenavgifterna motiveras med att dessa höjdes under krisåren och därför kan sänkas när tiderna blir bättre. Några samhällsekonomiskt välgörande effekter hänvisar man inte till.

Löneskatterna (32,82%) vill flera partier och organisationer sänka. Ofta vill man avveckla de fiskala avgifterna och omvandla andra hälften till riktiga socialförsäkringsavgifter. I allmänhet är det inte fråga om någon "intern devalvering" som enbart skulle sänka arbetskraftskostnaderna för företagen och öka konkurrenskraften. Syftet är snarare att genom en skatteväxling från löneskatter till egenavgifter tydliggöra det verkliga skatteuttaget.

Av kapitalskatterna har förmögenhetsskatten blivit speciellt störande när taxeringsvärdena för småhusen steg kraftigt från årsskiftet. Förmögenhetsskatten skulle ha avskaffats strax efter den stora skattereformen i början av 90-talet, vilket aktualiserar avskaffandet nu när tiderna återigen blivit bättre. Den stora nackdelen med skatten är att den driver ut svenskt sparkapital ur landet. Finansdepartementet uppskattade 1999 att 350 mdr kr i svenskt kapital fanns utomlands utan att redovisas.

Även reavinstskatten på långtidsinnehav av aktier driver ut det svenska kapitalet. Skatten är alltid 30 procent medan två av tre OECD-länder avskaffat reaskatten på aktier som ägts i mer än fem år. En lindring förefaller välmotiverad. Likaså en förenkling så att årliga småbelopp inte behövde beskattas.

Kapitalinkomstskatten på idag 30 procent anses av flera bedömare snart behöva sänkas av internationella konkurrensskäl. Hur snart är bl a beroende av hur harmoniseringsarbetet inom EU framskrider.

Fastighetsskatten önskar många avskaffad på längre sikt. Hur man då skall förfara med avdragsrätten för räntor är mer oklart. Om kapitalinkomstskatten sänks enligt ovan kommer avdragsrätten automatiskt att minska. Alla seriösa bedömare anser att även fastighetsskatten då måste sänkas i samma proportion. På kort sikt avses en begränsningsregel införas så att inte fastighetsskatten överstiger 6 procent [ändrat till 5 proc] av hushållsinkomsten för vanligt folk. Om inget annat görs borde förmögenhetsskatten inkorporeras i begränsningen så att pensionärer och ensamstående kan bo kvar på högprisorterna.

Avskaffad dubbelbeskattning av aktieutdelning från företag är också ett önskemål. Det framstår som orättvist att vinsten först beskattas med 28 procents bolagsskatt och sedan med 30 procents kapitalinkomstskatt. Sammanlagt blir det 50 procent (28+0,3x72=49,6).

Energiskatterna har stigit i skymundan och uppgår nu till 55 miljarder, eller 5 procent av alla skatter. Grovt räknat är skatten på bensin, el och olja 150 procent i påslag. Överbeskattningen av bensinen är nästan 4 kr/l och av elkraftspriset är 61 procent skatt som inte motiveras med finansieringen av något ändamål alls.

Slutligen finns en oro för att den svenska momsen och skatterna på alkohol och tobak kan framstå som för höga i framtiden när internationaliseringen ökar skattekonkurrensen.

Så många reformer finns att diskutera - men varför är debatten så undanskymd? Vi på skattebetalarna kommer under våren att återkomma till de frågor jag berört - en och en. God fortsättning!

Danne Nordling

Utredningschef
Skattebetalarnas förening