Aktuell kommentar 2003-10-16
Danne Nordling:
Öka tillväxten
genom strategisk skattepolitik
Nu börjar vår syn att det efter folkomröstningen behövs åtgärder mot de skatter som skadar tillväxten att vinna gehör. Statsminister Göran Persson sa i onsdagens partiledardebatt att han kunde tänka sig "en skatteomläggning som ger bättre förutsättningar för tillväxt, där vi diskuterar kapitalskatter, kanske till och med förmögenhets- arvs- och gåvoskatter".
Den skatt som har den absolut största negativa effekten på tillväxten är den 20-procentiga statsskatten som utgår ovanpå kommunalskatten för alla som tjänar 2 procent mera än den genomsnittliga heltidslönen per månad - den sk brytpunkten på 25 080 kr/mån. Statsskatten ger bara knappt 3 procent av alla skatteintäkter (eller 33,5 mdr) men kan bedömas sänka den årliga tillväxten med 0,4-0,5 procentenheter.
3/4 skulle komma tillbaka
Skulle man avskaffa statsskatten för 1,1 miljoner beskattade skulle dessutom arbetsutbudet öka - fler av de 360 000 deltidsarbetande över brytpunkten skulle börja jobba heltid. Andra som ligger strax under skulle också gå upp i arbetstid. I runda tal tyder de senaste årens forskningsresultat på att tre fjärdedelar av skattebortfallet skulle komma tillbaka i form av ökad inkomstskatt, arbetsgivaravgifter, moms och punktskatter. Det kan också finnas ytterligare effekter i form av att de taxerade inkomsterna ökar av andra orsaker - åtgärder för att undandra skatt kan t ex minska.
Jagar ut kapital
Förmögenhetsskatten tar in 4,6 mdr kr. Även den har en liten effekt på tillväxten i de länder där den förekommer (i sju länder utom Sverige av 30 OECD-länder). Sannolikt är effekten något mindre i Sverige numera eftersom småföretagarna inte behöver betala skatt på sitt arbetande kapital. Men eftersom förmögenhetsskatten tillsammans med den eviga reavinstskatten på aktier jagar ut kapital från Sverige som placeras illegalt utomlands undandras stora finansiella resurser från småföretagen, som hade behövts både för nystart av företag och expansion av existerande företag.
Värdet av de ursprungligen utförda kapitalet är en bit över 400 mdr kr efter valutaregleringens avskaffande i slutet av 1980-talet. Med förräntning uppgår värdet lågt räknat till minst drygt 500 mdr kr. Det är en av orsakerna till att det svenska nyföretagandet går så knackigt. Istället för en stark expansion minskar nyföretagandet. Dessutom blir det ingen svensk skatt på dessa 500 mdr kr vilket betyder att förmögenhetsskatten kanske går med förlust för staten.
En liknande effekt har arvsskatten. Om fåmansföretagen slipper att betala förmögenhetsskatt på det arbetande kapitalet borde det också gälla arvsskatten. Nu måste nästa generation belasta företaget med hämmande stora löneuttag för att efter inkomstskatt och arbetsgivaravgifter kunna betala arvsskatten med den kvarvarande "lönen".
Dubbelbeskattningen fördyrar med 65 procent
Slutligen diskrimineras företagarna med fåmansbolag av dubbelbeskattningen. Den som satsar eget riskkapital i någons företag måste i praktiken först betala 28 procents bolagsskatt på avkastningen. Den utdelning som man därefter erhåller beskattas sedan med 30 procents kapitalinkomstskatt. Sammanlagt blir det 50 procent. om man hade lånat ut pengarna hade skatten bara blivit 30 procent. Skatten på riskkapital är alltså drygt 65 procent större än på lånekapital.
Avskaffad statsskatt gör 3:12 onödiga
Till detta kommer att många småföretagare brottas med de oerhört krångliga sk 3:12-reglerna. De är konstruerade så att företagarna inte skall kunna komma undan statsskatten genom att ta ut vinsten enbart som utdelning och inte lön. Detta krångel skulle enkelt kunna lösas om statsskatten avskaffades. Till att börja med skulle den kunna halveras till 10 procent. Det skulle ge två effekter: En del småföretagare skulle kunna finna det värt att sluta trassla med 3:12 och istället satsa på företagandet. Genom att mer pengar får behållas i grupper som inte omedelbart känner att de behöver konsumera mera, kan riskkapital byggas upp genom sparade arbetsinkomster.
Det expansiva småföretagandet har dåliga förutsättningar i Sverige. Den finansiella nettoförmögenheten är bara en tredjedel så stor som i många OECD-länder. Det är dubbelt så vanligt att den som har finansiella besparingar på 200 000 kronor startar företag. Hälften av svenskarna har inte kunnat spara ihop någon nettoförmögenhet alls. Därför behöver statsskatten och andra skatter som riktar sig mot sparandet hos blivande entreprenörer sänkas.
Tillväxtbefrämjade skattesänkningar går att finansiera
Finansieringen av tillväxtbefrämjande skattesänkningar har kommit i ett nytt läge sedan företrädare för näringslivet antytt att de kan godta vissa skattehöjningar på andra områden. Här finns förslaget att höja bolagsskatten till 30 procent vilket skulle ge 4 mdr kr. Att ta bort de sk periodiseringsfonderna ger 6-7 mdr och ett avskaffande av den 5-procentiga nedsättningen av arbetsgivaravgifterna för de först anställda skulle ge 6,5 mdr. Dessa 17 mdr kr skulle räcka till att avskaffa hela statsskatten och förmögenhetsskatten om vi kan räkna med en viss positiv effekt på skattebaserna som en naturlig följd. Pengarna skulle sannolikt också räcka till att lindra arvsskatten för företagarna.
Att ta det fjärde steget i kompensationen för egenavgifterna skulle inte alls ha samma effekter på företagandet som de ovan skisserade skattesänkningarna. Därför är det inte rätt att ta de finansieringsvägar som drabbar företagarna för att bekosta en skattesänkning som inte stimulerar företagandet och tillväxten.
Kris trots årlig ökning med 1,2 procent
Att, som vissa förordar, ta finansieringsutrymmet i anspråk för ytterligare anslag till offentlig verksamhet "i kris" är naturligtvis ännu mera fel. Problemen i den offentliga sektorn beror dessutom inte på för litet pengar eftersom den offentliga produktionen inte, som många tror, har minskat de senaste fem, sex åren. I volym har den offentliga konsumtionen faktiskt ökat med drygt 1,2 procent om året sedan 1997.
Gömmer sig bakom "nedskärningarna"
Det ser ut som om det finns ett systemfel i den offentliga sektorn. En allt sämre effektivitet har fått breda ut sig bakom svepande hänvisningar till att svårigheterna i olika offentliga verksamheter beror på "nedskärningarna" och brist på pengar. När ingen kontrollerar fakta bortfaller incitamenten till att bli effektivare.
Danne Nordling
Utredningschef